Pingstdag

Tänker på den dagen som står beskriven i 1 Mos. 11. "Låt oss bygga en stad med ett torn som når ända upp till himlen. Vårt namn blir känt och vi slipper vara skingrade över hela jorden." Så fel det blev när människan ville ha makt och ville komma upp på Guds nivå. Det blir alltid fel när man vill det. Gud var tvungen att stiga ned till Babel och skapa förvirring. Och från den dagen fanns många språk och man förstod inte varandra.
Jag undrar vem som led mest - människorna eller Gud? Gud led i alla fall i flera tusen år. Ända till den första pingstdagen i Apg 2. Då klev Gud genom sin Ande in i ett hus och fyllde det och tungor av eld fördelade sig och människorna blev fyllda av ande så att de började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. Var och en kunde höra sitt modersmål. Istället för förvirring, som det var i Babel skapades förståelse mellan människor.
Första berättelsen handlar om hur männískan strävade uppåt för att inta Guds position. Detta förorskade förvirring.
Andra berättelsen handlar om hur Gud genom sin Ande steg ned till människan för att inta hennes position. Då skapas förståelse.
Anden har vi fått för förståelse mellan männsikor, inte för att skapa barriärer. Och när förståelse skapas bland människor blir Gud synlig!

Jo tack, skapligt!

Känner du igen svaret? Ett lagom svar en lagom slätstruken dag. Ingenting besvärligt men inte heller något upphetsande.
-Jo tack, skapligt.
Så skulle jag ha svarat om du frågat mig hur jag mådde idag. Lite träningsvärk och lite allergi, annars ganska skapligt. Vissa riktigt bra saker på jobbet men inget riktigt upphetsande, alltså ganska skapligt. Inget vidare väder på morgonen men kvällen bjöd på lite sol och trädgårdsarbete så det blev ganska skapligt.
-Jo tack, skapligt.
Så skulle jag nog ha svarat idag om du frågat med hur jag hade det med Gud. Mer frågor än svar och inget särskilt ord som "gripit" mig. Relationen har inte varit död men inte heller särskilt påtaglig. Jag har inte gråtit några tårar av gripenhet. Jag har snarare frågat var han är. För han har inte visat sig riktigt på det sätt jag väntat mig.
-Jo tack, skapligt.
Kanske det är det svar Gud skulle ge om jag frågade hur han mådde. "Du har inte glatt mig särskilt idag men inte heller gjort mig helt ledsen" kanske Gud svarar. "Men har du glömt att det är jag som är Gud och du är människa? Du försöker hela tiden stänga in mig i en ask och använda mig till att svara upp till dina förväntningar. Jag är större", säger Herren.
-DÅ möttes jag av en Mästare som är större och jag mötte honom i den här sången:

Det finns en blick som ser din börda när du inte orkar mer
en sårmärkt hand som bryter udden av den sorg som livet ger
Det finns ett namn som kan förvandla nederlag till ödmjukhet
ett leende som kan förändra bitterhet till tacksamhet.

En dag ska du åter få älska bortom rädsla, skuld och skam,
helt genomlyst, underbar ljusström, som förlöser, bryter fram.
Ja när du nått din egen botten och du faller ännu mer,
när räddningen gått förlorad, det är då som undret sker.

Jo tack, riktigt bra, blir nog svaret på frågan.

Livet efter flyttstädningen

Tillbaka i vårt nya hem....Ändå inte klara! På fredag frånträder vi huset. Alltså är det fortfarande någon slags mellantillstånd. Flyttstädningen smärtade i armar och axlar och hela kroppen. Flyttandet har varit en långdragen process som nu snart lider mot sitt slut och det fina är, att jag har redan ett nytt hem, som står och väntar på mig.
Hjärnan har pysslat med lite annat under flyttstädningen, som att tänka på en djupare innebörd. En dag är livet på denna jorden slut och vad vi än tror, så blir det en slags flytt från den här kroppen någon annanstans. En del är säkra på att inget hem väntar efteråt, andra vet precis hur hemmet ser ut. Jag träffar döende människor dagligen och ser hur olika man tänker och tror.
För egen del vet jag inte exakt hur mitt nya hem efter detta livet kommer att se ut men jag vet vem jag ska bo tillsammans med, med vem jag ska ha en relation. Han heter Jesus Kristus. Och jag har redan börjat lära känna honom. Man kan säga att jag redan flyttat in, fast jag ännu inte flyttat ut, precis som vi haft det en tid i vårt jordiska hem. Jag vänjer mig alltså vid det nya livet medan det gamla är kvar.
Och nu ska vi börja leva det nya livet (min man och jag) i vårt nya hem. Jag tror jag använder morgondagen till att köpa en trimmer.

Uppbrott

Ska till Linde och flyttstäda, städa ur ett hus, som jag bott i i 20 år men inte nu på ett halvår. Hur kul är det på en skala?
Uppbrottet, som i själva verket varit utdraget, drygt 2 år, är nu definitivt. Det började med att drömmen om vårt "livsprojekt", att bygga i Ramsberg, falnade hos oss båda, ovetande om varann. Så styrde något (som vi känner vid namnet Gud) våra vägar, sakta men säkert till Skaraborg. Först bara en tanke (i fromma sammanhang kallar vi det kallelse), sen har det börjat ta form, steg för steg men inte fort. Och nu är uppbrottet definitivt.
Flyttstäda, dvs rensa ut i det gamla och göra upp med det gamla är en djup glädje och smärta i kombination. Vi vill göra rent för någon annan men vi vill också rensa i våra egna liv. Och vi vill göra en nystart (fast för oss har nystarten redan börjat).
Nu packar jag bilen och reser iväg för helgens projekt - flyttstädning.