Ullas blog

måndag 17 oktober 2011

Gå och synda inte mer!

Joh 7:53-8:10
Äktenskapsbryterskan
53[Alla gick hem, var och en till sitt,8 1 men Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3 De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4 och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" 6 Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7 När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." 8 Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9 När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10 Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" 11Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."]

Först några ord om texten i sitt sammanhang. I många biblar står den inom klammer. Det gör den för man vet inte riktigt om den ska stå just där. En del menar att den ska stå i slutet av Johannes evangelium och andra menar att texten faktiskt tillhör Lukas evangelium. En svensk exeget, Rene Kieffer, tror mest på detta.

En del menar tom att den här texten inte skulle vara äkta för den finns inte med i alla gamla textvarianter från de första århundradena. Dom har troligen fel, för texten citeras av historiska skrivare utanför NT redan på 140-talet. Det är sannolikare att tro på dom som menar att texten togs bort av vissa för att den var för radikal – den skulle förorsaka problem med kyrkotukten. Sen är det så fantastiskt, att fast människor försöker ta bort, så vakar Gud över sitt ord och får in det igen. Gud har alltid sista ordet. Och texten finns här för oss idag.

Vi kan alltså inte säga så mycket om texten i sitt sammanhang. Däremot talar texten själv. Låt oss gå till själva texten.
Vi kommer in i en period, då Jesus undervisar på dagarna i templet och vistas på Olivberget på nätterna. Detta återfinns i just Lukas evangelium. Andra gick hem till sitt men Jesus hade troligen ingen bostad i Jerusalem. Han höll till på Olivberget.

När han undervisar, dyker skriftlärda och fariséer upp med en äktenskapsbryterska. Det var för att snärja honom men det var i en form som var vanlig. Man gick till en ”rabbi” för att få fallet prövat. Sen beskriver de vad Mose lag säger, att hon ska stenas. Stenande var ett straff för förlovade (trolovade). Var man gift var straffet strypning. Därav tror man att detta var en förlovad kvinna. Hon hade ertappats på bar gärning och dom var troligen på väg till domstol med henne men för att kunna snärja Jesus, så tog dom vägen om honom som kallades för ”rabbi”. De är övertygade att dom lyckats med snärjningen, för hur han än svarar dom på frågan, kan de döma honom, antingen som en som inte följer lagen eller som en som blir tvingad att stå under lagen. Man anar segervittring bland fariseerna.
Kvinnan är överhuvudtaget inte i fokus. Hon är ett obejkt i sammanhanget.

När Jesus får frågan blir han tyst och böjer sig ner och skriver i sanden. Många teorier har funnits om detta. Vad skrev han? En del menar att det var för att vinna tid. Andra menar att han skrev ”sin dom” för sig själv innan han avkunnade den för andra. Det var tradition att rabbin gjorde så. Åter andra menare att han hänvisade till ett uttryck att ”de som viker av liknar en skrift i sanden, ty de har övergett Herren, källan med det friska vattnet (Jer 17:13). Och Jesu dom över fariseerna är att de vikit av från den rätta vägen genom sitt paragrafrytteri.

Orden ”vikit av” för oss in på begreppet synd, som här står i centrum två gånger, dels insåg fariséerna att ingen av dem var utan synd. Därför blev ingen sten kastad. Jesus hade överlistat dom. Här vänder berättelsen. De trodde från början att de vunnit men nu såg dom sig besegrade och gick, den äldste först.

Det vanligaste ordet för synd både i GT och NT är att vika av från vägen, att missa målet. Man kan ha ett hur bra kikarsikte som helst när man skjuter älg men är det fel inställt så missar det målet hela tiden. I forskningen talar man om systemfel. Det är tex när man gång på gång får exakt samma resultat men fel resultat. Det kan tex bero på att ett instrument är felkalibrerat. Det ger hela tiden falskt för höga värden. Fariseerna hade ett hur bra kikarsikte som helst, nämligen lagen, men de hade det fel inställt och missade målet. Det var inställt på gärningar istället för på tillit till Herren.

Nu flyttas fokus från fariséerna till kvinnan, från dömande till den dömda, från lag till nåd. Jesus dömer inte. Han säger ”gå” men har gör ett mycket viktigt tillägg. Synda inte härefter!!!! I gåendet menar Jesus att hon är fri från sin synd men hon ska kalibrera om sitt liv och ställa in riktningen på Jesus. Följ mig säger Jesus, där han går fram.

Alltså säger Jesus också till dig; Kasta fariseernas kikarsikte och missa inte målet. Håll fokus i livet. Vänd inte din blick från Jesus, din frälsare. Följ honom. Lita på honom. Skaffa inte denna tidsålders kikarsikte heller. Det finns inga redskap för att gena till Gud. Du måste ha hela din blick riktad på honom, följa honom, vandra med honom, erkänna att du inte klarar dig utan honom. Gå och synda inte mer!!! Vandra i Herren, ständigt bekännande att du inte klarar dig själv, inte ens med moderna metoder. Enda alternativet är att följa honom som har dött för oss.
Det finns nåd, utöver nåd men det finns inte plats för missbruk av nåden. Vi kan inte fortsätta att leva i synd, dvs leva ett liv där vi missar målet. Då spelar det ingen roll om vi missar målet lite eller mycket. Älgen blir inte skjuten.
Det fina med detta liv tillsammans med Jesus hänger inte på hur duktiga vi är utan hur villiga vi är att lämna oss i hans händer. Vi kan känna oss misslyckade men Gud tar oss än en gång.

Jer 31:1-9
Löften om räddning och återkomst till hemlandet
2 Så säger Herren: Det folk som undkom svärdet fann nåd i öknen.Israel var på vandring för att finna ro,3 ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem. Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet.4 Än en gång skall jag låta dig blomstra,ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel. Än en gång skall du smyckad med bjällror träda ut i glädjedansen.5 Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens höjder,och de som planterar skall själva skörda frukten.6 Ja, det kommer en dag då väktarna skall ropa från Efraims berg: Kom, låt oss vandra upp till Sion,till Herren, vår Gud! 7 Ty så säger Herren: Jubla av fröjd över Jakob,ropa ut er glädje över det främsta bland folken! Låt lovsången ljuda: Herren har räddat sitt folk, dem som är kvar av Israel.8 Jag för dem från landet i norr,samlar in dem från världens bortersta hörn. Bland dem finns blinda och halta, havande kvinnor och födande. I stora skaror skall de återvända hit.9 Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten. Ty jag är en fader för Israel, Efraim är min förstfödde son.

Du som känner dig betryckt. Gud kommer till dig än en gång. ”Än en gång ska du blomstra”, ”än en gång ska du, smyckad med bjällror träda ut i glädjedansen”, ”än en gång skall du plantera vingårdar”. Han har utvalt dig och du duger. Blinda, halta, havande, födande. Alla duger och han har en uppgift som passar just dig. Längst ned på en mänsklig rangstege stod Amy, som bara blev 9 år. I en dödsruna i Dagen den 8 sept kan man läsa om henne. Den runan togs in i många tidningar i vårt land och astronomiprofessor Bengt Gustavsson greps av detta och delade det vidare i ”tankar för dagen” på Sveriges radio. Hon föddes med ett totalt handikapp. Det enda hon kunde röra var ett finger. Hon kunde inte tala, inte förmedla sig. Men så upptäckte föräldrarna att hon verkade förstå systers alfabetsbok. Hon fick en pekplatta i sin hand och dom dikter hon skrev i sitt liv hade ett djup som bara du och jag kan drömma om. Gud hade en uppgift som passade just för Ami och hon fullföljde den under sitt korta liv.


Herre än en gång, ja Gud än en gång.

Rena mitt hjärta i din rättfärdighet
Låt mig omslutas av din barmhärtighet
Jag är ditt barn och du min käre far är den
som kommer med din kraft och gör mig hel igen

Hör mig Gud, hör min sång
Rör mig med din ande än en gång

Herre än en gång, ja Gud än en gång.

Lär mig att lyssna och lita på ditt ord
Jag vill gå vidare o Herre ge mig mod
O Gud förlåt mig för allt jag tvivlat på
Jag vill vandra bredvid dig
Din kraft vill jag förstå.

Hör mig Gud, hör min sång, Rör mig med din ande än en gång