Start av Medelhavsresan

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 27:1-13

Målet var Italien. Men etapperna skulle bli många. Man började segla på ett skepp en officerare vid namn Julius hade hand om det hela. Och han var vänligt inställd till Paulus. Dom reste iväg med lä från Cypern. Dom gjorde så, för att det blåste mycket. Ibland måste vi söka lä även i våra liv, för blåstens skull. Det går inte alltid att ta närmaste vägen.

Av någon anledning bytte man fartyg i Lyra, i Mykien. Julius hittade där ett fartyg från Alexandria, som var på väg till Italien. Nu följde en tid med långsam segling. Och det var hotfullt, för snart var vintern här, med de stora stormarna. Nu var dom i nivå med Kreta. Och nu var frågan, om man skulle stanna över vintern eller segla vidare. 

Paulus ansåg att det var för farligt att resa vidare men skepparen och fartygets ägare menade att det skulle gå bra. Och platsen för övervintring var inte optimal. Så man reste vidare.