Konung Agrippa, nästan kristen

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 26.

I förra kapitlet lade Paulus fram ett önskemål att få tala inför konung Agrippa och nu har konung Agrippa gett honom tillståndet. Det är dags att börja. Och Paulus kan koderna. Han gjorde som man skulle, lyfte handen och började tala.

Han tar allt från början. Han verkar inte ha bråttom. Han beskriver i detalj hur han var en rättrogen, nitisk farisé och hur hård han var mot dom kristna.

Sen kommer ett klimax - resan till Damaskus. Den avbryts plötsligt av ett ljus starkare än solen. Han beskriver hur inte bara han, utan även hans medresenärer såg ljuset och kastades till marken. Men det var bara Paulus som blev blind.

Och det var bara Paulus som hörde en röst. Jag är Jesus, den som du förföljer hörde han rösten säga. Och mitt i detta kaos kom kallelsen att bli Jesu tjänare. Och från detta förvandlades Paulus liv totalt.

Agrippa lyssnar.

Paulus fortsätter och berättar hur Jesus är fullbordandet av alla profetior i gamla testamentet. 

Nu hoppar Festus in från ingenstans och påstår att Paulus är galen. Men Paulus påpekar att så inte är fallet och vänder sig till Agrippa och vädjar till hans kunskap och hans tro.

Det är nära att Agrippa blir kristen.

Nu står det klart, att Agrippa skulle ha släppt honom om det nu inte hade varit så, att han vädjat till kejsaren. Och har man vädjat till kejsaren, måste man få komma dit.