Del 18 i rehbaprocessen. Halvvägs till kapselläkning
I morgon är det 7 veckor sedan jag fick min protes. Jag måste säga att det på det stora hela är fantastiskt. Jag har inte det minsta ont när jag går. Jag liksom bara glider fram över åkrarna. Jag kan inte minnas när det skedde senast.
Den här veckan har flutit på utan större nyheter. Magen verkar ännu en gång ha stabiliserat sig med våldsamma doser Proviva. Antibiotika och jag är ingen bra kombo. Jag vet inte när jag vågar sluta med Proviva.
Sittsmärtan finns kvar och det blir tydligare och tydligare att den inte har med höften att göra. Den har med ryggen att göra. Den ryggsmärtan har jag förut löst med att ha benen i kors och det får jag ju inte nu. Det fortsätter vara svårt att sitta men det går bättre och bättre. Förhoppningsvis svullnar det så småning om av runt ischiasnerven. Men för mycket sittande straffar sig.
Släppsmärtan (den smärtan som kommer när jag lyfter protesbenet, tex om jag stått på ett ben och sen lyfter det eller när jag tar de första stegen efter sittande) verkar ha att göra med hur mycket jag går. Om jag går mer än en mil om dagen, har jag ingen smärta. Men det verkar inte räcka med en halvmil. Jag gick 12 km 3 dagar i rad och mådde jättebra. Sen tog jag en vilodag (bara träning x3 + ca 4 km) och genast var släppsmärtan tillbaka med besked. Av detta blir jag lite desillusionerad. Måste jag gå 12 km om dan? Det kommer jag ju inte att hinna när jag jobbar heltid. 12 km idag igen gjorde susen, så ikväll har jag ingen smärta.
Har pratat lite med sjukgymnasten. Hon påminde mig om att det faktiskt bara gått 7 veckor och att det fortfarande äger rum en läkningsprocess i höften. Det kändes till viss del tröstande. Vi pratade också lite teknik vid skidåkning. Den försöker jag nu memorera in, så att den ska sitta när jag kommer ut i spåret. Med alla rapporter från Tandådalen om snö, så längtar jag intensivt.
Den här veckan har flutit på utan större nyheter. Magen verkar ännu en gång ha stabiliserat sig med våldsamma doser Proviva. Antibiotika och jag är ingen bra kombo. Jag vet inte när jag vågar sluta med Proviva.
Sittsmärtan finns kvar och det blir tydligare och tydligare att den inte har med höften att göra. Den har med ryggen att göra. Den ryggsmärtan har jag förut löst med att ha benen i kors och det får jag ju inte nu. Det fortsätter vara svårt att sitta men det går bättre och bättre. Förhoppningsvis svullnar det så småning om av runt ischiasnerven. Men för mycket sittande straffar sig.
Släppsmärtan (den smärtan som kommer när jag lyfter protesbenet, tex om jag stått på ett ben och sen lyfter det eller när jag tar de första stegen efter sittande) verkar ha att göra med hur mycket jag går. Om jag går mer än en mil om dagen, har jag ingen smärta. Men det verkar inte räcka med en halvmil. Jag gick 12 km 3 dagar i rad och mådde jättebra. Sen tog jag en vilodag (bara träning x3 + ca 4 km) och genast var släppsmärtan tillbaka med besked. Av detta blir jag lite desillusionerad. Måste jag gå 12 km om dan? Det kommer jag ju inte att hinna när jag jobbar heltid. 12 km idag igen gjorde susen, så ikväll har jag ingen smärta.
Har pratat lite med sjukgymnasten. Hon påminde mig om att det faktiskt bara gått 7 veckor och att det fortfarande äger rum en läkningsprocess i höften. Det kändes till viss del tröstande. Vi pratade också lite teknik vid skidåkning. Den försöker jag nu memorera in, så att den ska sitta när jag kommer ut i spåret. Med alla rapporter från Tandådalen om snö, så längtar jag intensivt.
upplagd av Ulla @ 23:05
1 kommentarer:
Klockan 19 november 2019 kl. 20:32 ,
Dilek Kolat sa...
Hej, säsongs hälsningar till alla mina vänner jag är här för att berätta lite om hur jag fick min hsnabd tillbaka med hjälp av en stor man som heter baba Amiso. Jag heter Alice Lucas, form, Alingsås, Sverige. Efter 12 års äktenskap har min man och jag varit i en gräl eller den andra tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera smärtan som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp online och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr.Amiso kan hjälpa till att få tillbaka artiklar snabbt. Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade för mig vad jag skulle göra och jag gjorde det då han gjorde en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och sa till mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med massor av kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan den dagen var vårt äktenskap nu starkare än tidigare, allt tack vare Dr.Amiso. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr.Amiso verklig och kraftfull stångskärare att jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i en tid av problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller din man flyttade till en annan kvinna, vill känna igen i världen eller cancerfrågan, vill gifta sig med älskaren efter ditt val eller skilsmässor, hälso- eller äktenskapsproblem, jobbfrämjande och framgång, vad som helst, gör inte ge upp, inte mer gråta, kontakta denna kraftfulla stavning nu. Här är hans personliga e-postadress på: herbalisthome01@gmail.com
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida