Paulus försvarstal blev ett vittnesbörd om hans omvändelse - på hebreiska

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 22:1-21

Nu är det alltså läge för försvarstal, ett sånt där tal, som skriften sagt att vi inte ska oroa oss i förväg för, utan Herrens Ande ska ge oss orden.

Kanske var det Herrens Ande som fick Paulus nu att tala på Hebreiska. I vilket fall fick det åhörarna att spetsa öronen. Han tog det hela från början, jude och romare, undervisad vid Gamaliels fötter, vilket är att tecken på god undervisning, ungefär som ett bättre universitet har ett namn om sig. Han har varit en nitisk jude, trogen sitt uppdrag till det yttersta. Han var redo att resa till Damaskus för att, till vilket pris som helst, göra slut på dom kristna.

Då händer något!

Det finns ett före och ett efter. Vad var då själva händelsen? Han drabbades av ett ljussken mitt på dagen. Det kunde alltså inte blandas ihop med drömmar. Han föll till marken. Det fick alltså fysiska konsekvenser. Han hörde en röst, vilket inte omgivningen gjorde, de såg endast ljuset.  Och det var knappast en röst, som han i sitt inre hade längtat efter och som nu bubblade upp i hans medvetande. Nej, det var en helt oväntad röst. Han frågade vem det var, som talade till honom. Han verkade inte ha en aning. Jesus presenterar sig då. Det väcker genast frågan - vad ska jag göra. Och han får just då inte svaret, som vi skulle tänkt det, att tro på Herren Jesus. Nej han fick svaret att gå till Damaskus. Det var hans första kallelse in i det nya livet. Man kanske kan säga, att det var lite parodi i detta, för han hade blivit blind och fråntagen sina möjligheter att gå till Damaskus utan hjälp. Han blev beroende av sina följeslagare, som fick leda honom dit. 

När dom kom till Damaskus, fick han förlita sig på annan, nämligen Ananias. Öppna dina ögon, säger han och genast kunde han se. Det står inget om, om någon av dom blev förvånade.

Och här sker egentligen omvändelsen och kallelsen. Han åkallar Herrens namn och han döps och tvättas ren från sina synder.

Så återvänder han till Jerusalem. Där faller han i hänryckning och förstår att han måste ge sig av. Rösten sa "gå", jag ska sända dig till hedningar långt bort.