Att somna under en lång predikan kan få sina följder.

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 20:1-12

Här börjas det med att intalade lärjungarna mod. Det kan behövas efter detta kaos. Och kanske det är en uppgift vi ska ta över i vår vardag, att ingjuta varandra mod.

Nu började en rörig resa. Jag kan inte redogöra helt för rutten. Och dom var många. Paulus hade ju nu vänner och efterföljare överallt och var med och tjänade och evangeliserade. Men rätt som det var verkade gruppen skiljas åt. Kanske inte alla fick plats på samma fartyg. 

Efter ett resande runt i Makedonien var dom i alla fall i Troas för att vara samlade där en vecka. Naturligt var nu att samlas och bryta brödet, dvs fira nattvard.

I samband med nattvarden höll Paulus en lååååååååååååång predikan, ända fram till midnatt. Och vem orkar det? Eutychos, som hade fönsterplats, blev trött och somnade. Och olyckligtvis föll han ut tre våningar och dog. Paulus avbröt sin predikan och slog armarna om honom. Och han uppstod!!!!!!!!!!!!!

Tydligen var inte detta så märkvärdigt för dem, för dom gick upp och fortsatte att bryta bröd och predika ända till gryningen. Det förefaller som folk dör och uppstår lite nu och då. Det hörde liksom till evangeliets framgång