Evangelium går vidare i Grekland.

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 17:1-15

Nu känns det lite som att vi är på "hemmaplan". Jag har förmånen att ha varit i Grekland med Teodoros Demitriades som reseledare. Och Thessalonike satte sig djupt i mitt hjärta. Jag fick förmånen att bo hemma hos Theodoros farmor, som var 89 år. Det var en upplevelse. Vi kunde inte prata alla med henne om tex frukostens ingredienser, men när hon bad, förstod vi. Då fungerade våra kunskaper i koinegrekiska men eftersom det inte står något om tomater och gurka i bibeln, så kunde vi inte det.

Theodoros farmor var en fantastisk kristinna. Och jag kan inte låta bli att tänka på hur det varit med henne om inte Paulus lyssnat till kallelsen och kommit till Grekland.

Nu var det dags för Thessalonike. När Paulus kom dit gjorde han som han gjort på alla ställen förut. Han gick till synagogan. Det var hans princip att ge judarna chansen först. Han utgick från skrifterna och visade på att Jesus var uppfyllelsen av profetiorna. Men här, liksom på många andra ställen, var det i första hand inte dom som tog emot budskapet. Istället var det de gudfruktiga grekerna, som kom till tro. Då blev judarna avundsjuka och ställde till med förföljelse. Det var inte första gången. Vi börjar känna igen mönstret. 

De fick dra iväg till Beroia. Och man gör precis likadant där. Där går det bättre. Då kommer judarna från Thessalonike dit och gör upplopp även där. Och Paulus fick lägga benen på ryggen och dra ner till kusten mot nya uppgifter.