Del 16 i rehabprocessen. Tydligen för tidigt för normalliv.

Det är nu en dryg vecka sen jag skrev. Jag hade tänkt mig att det nu skulle bli lite mer av normalliv men så har det inte riktigt blivit.
Först vill jag nämna, att min plan att inte slå fler rekord misslyckades. I tisdags blev det 13.51 km eller 18824 steg. Det var inte meningen. Hur blev det så? Ja, dels har jag ju erfarenheten av att smärtan blir bättre om jag går mycket, dels blev det bara så. Förutom min egen promenad,  blev det en lång runda i Valla med barnbarn. Den dagen var nog ändå den bästa i veckan.

Förra söndagen satt jag mycket. Det var inte bra. Cykel kompenserar inte smärta på samma sätt som gång. Men 10 km gång gjorde att jag somnade med okej smärtläge.

Måndag morgon tog jag bort plåstren. Det visade sig var allergisk rodnad hela vägen under klistret. Tydligen hade man annan plåster på operation än på suturmottagningen. Men såret såg fint ut. Måndagen fortsatte med husbilsresa. Och i den bilen satt jag riktigt bra. Dessutom går jag ju in, står rak och sätter mig rakt.  En rejäl promenad den dagen och läget var bra. Sen kom tisdagen, som  jag redan pratat om.

Onsdagen blev det bara 8 km totalt. Sen var det dags att åka husbil igen. Denna gången var det värre. En ny smärta dök upp, nämligen huggsmärta lateralt i låret, utmed höftprotesen?  Riktigt obehagligt. Är det månne nya blodkärl, som söker sig sin väg???

Torsdagen var det huvudsakligen cykling men lite gång kombinerat med kattletningspromenad. Smärtan lateralt fortsatte.Fredagen provade jag på lövkrattning. Det gick i och för sig bra men lateralsmärtan fortsatte.

Sen har det varit helg med mycket stolsittning och då har jag både haft kvar lateralsmärtan och dessutom en ljumsksmärta och en diffus smärta, som nog är ryggsmärta. Skillnaden mot förut är att jag kan sitta mer än 20 minuter och det har jag gjort men det kostar smärta i efterförloppet.

Jag vet nu inte riktigt hur jag ska tänka. Ska jag behöva gå 1,5 mil varenda dag för att må bra? Då orkar jag ju inte cykla och kratta löv och inte hinner jag sitta. Eller är det så, att jag kommit in i en ny fas men en naturlig smärta när kärlen ska leta sig fram? Men jag tycker också att jag har mer ont i själva höften, är stelare när jag varit stilla en stund och har större igångsättningssvårigheter.

Är det någon som har tips hur jag ska tänka, får ni gärna höra av er.

Tanken är att jag ska börja jobba halvtid med anpassat arbete imorgon. Och det klarar jag nog i och för sig, Men jag måste nog fortsätta med mycket promenader. Och vad beträffar den huggande lateralsmärtan - ska jag börja med Arcoxia igen? Det är ett par veckor sen jag slutade med det.

Ja, det var dagsläget. Jag ska inte klaga. Jag har nog haft det för bra förut. Det kanske är detta som är normalt. Men lite tråkigt är det. Återkommer.