Relationsproblem

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 15:36-41.

Man kanske kan tänka, att det här inte är en så rolig text, kanske rent av en besvärlig text. Dom två, nämligen Paulus och Barnabas, som tillsammans varit på missionsresa, blev nu plötsligt osams. Det får man väl inte vara i kristna sammanhang, eller?

Det verkar, som resultatet faktiskt blev bra, trots att dom blev oense. På så sätt bildades två team och därmed nådde man fler. 

Kanske kan Gud leda oss till om med genom att vi vågar uttala våra synpunkter. Kanske därmed riket kan spridas ännu mer. 

Bakom allt detta stod en församling, som överlämnade bröderna åt Herrens nåd. Inget annat skulle ha fungerat. Nåden har inga gränser. Och nåden är över allt förnuft.

Så bar det iväg och dom reste, burna av nåden.