Ingen väckelse utan problem

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 15:1-21

Det fanns nu judar och det fanns judekristna och det fanns hednakristna. Judarna förföljde de andra och orsakade mycket stora problem i spåren av den pågående väckelsen. Det var ett yttre hot som ständigt slet i den kristna församlingen 

Sen fanns det judekristna och hednakristna. Det är dom två grupperna den här texten handlar om. Den förra gruppen hade stor kunskap om gamla testamentet och hade sen fattat att uppfyllelsen av profetiorna hette Jesus. Och på så sätt hade dom blivit kristna. Hedningarna hade ju inte den bakgrunden och möttes av evangelium mera direkt. För dom fanns inte omskärelse och följande av alla bud i den judiska lagen på kartan. Dom var lyckliga i sin "enkla" tro kanske man kan säga.

Nu uppstod ett inre problem mellan dom här två grupperna, eller kanske rättare sagt deras ledare. Här gick ju en skiljelinje. En del hade allt det gamla och Kristus. En del hade Kristus allena.

Det hade ju hänt en mycket viktig sak en tid tidigare. Petrus hade ju haft en uppenbarelse. Och i den kan man nog säga att svaret låg. Men hur skulle man praktisera denna kunskap? Man fick resa till Jerusalem för att överlägga. 

Det blev en lång överläggning, står det. Hur resonemanget gick, får vi inte exakt reda på men det blev en koncensus, att hedningarna inte behövde omskära sig, dvs i analogi med den uppenbarelse Petrus fått.

Halleluja!