Avmaskad

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 12:20-25

När det är förföljelse är det ju naturligt att vilja fred. Och nu hade man lyckats övertala kammarherren Blastus att övertala Herodes att komma till förhandlingsbordet. Och det verkade vara ett bra möte. De blev till och med lyriska. Dom tyckte att Herodes var en gud.

I själva verket var det inget bra läge.Den som tar sig en gudaroll har alltid hamnat fel. Man hade glömt Ps 8, "när jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där. Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig, att du tar dig an honom".

Här var det inga drastiska automatvapen eller pistoler eller knivar. Inte ens en liten sten slungad av David. Nej, ingen människa var inblandad. Maskar förtärde honom sakta men säkert. Och han gick under av detta "lågaffektiva" våld. Vilken smärta!

Gud vann den här fajten. Och Guds ord fortsatte att sprida sig.

Halleluja!