Änglabesök

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 12:1-11

Det hade nu varit ganska lugnt i runt 10 år. Det där med förföljelse hade nog sjunkit undan något i minnet. 

Men nu var det dags igen. Jakob dödades och Petrus sattes i fängelse. Vad var nu detta? Vad är det som händer? Och församlingen var i bön för Petrus (samtidigt som dom sörjde Jakob).

Nu sitter Petrus risigt till, är det minsta man kan säga. Han är bunden med kedjor och 16 man vaktar honom. Inte en chans att bli fri.

Då kommer en ängel och väcker Petrus med en stöt i sidan. Det står att det var alldeles ljust runt ängeln men ingen av dom 16 vakterna vaknade.

Där, mitt i natten, vägleddes Petrus ut av ängeln. På med kläderna och sen var det dags att gå. Ingen vaknade. Och Petrus själv trodde det var en dröm, ända tills han stod ute på gatan.

Då försvann ängeln. Jag har förstått att det är så änglar brukar göra - försvinna när dom inte behövs  längre.

Och där stod nu Petrus mitt på gatan. Och den han ville tacka fanns inte längre där. Och nu är han klar och vaken. Och han förstår vad som hänt. Och han uttrycker att han förstår att han är räddad undan judarna.

Halleluja!