Del 9 i rehabprocessen, förvirring

Förra inlägget om sjukdomskänsla slutade i ett "magras" på natten. Efter rejäl magsmärta så lossade det. Och inte lite diarré. Så än spökar nog antibiotikan i mig. Men lite mer proviva, så kommer vi nog över det.

Lördagen startade med en rejäl runda, delvis på en dyngig stig (det har regnat en del), dels på asfalt och dels på grus. Efter den kände jag mig så lätt på foten, att jag måste undra om jag verkligen har en protes inopererad. Det är helt enkelt fantastiskt.

Men säg den glädje som varar beständigt. Lite hybris gjorde att jag vågade gå på en musikgudstjänst, visserligen inte bara sittande utan stående en del men stå verkar inte heller vara bra. Smärtan kom tillbaka och inatt har jag för första gången haft ordentligt ont. När jag försökte palpera fram smärtans centrum så är är det ca 6 cm till höger om L5. Men jag märkte också att kotan var öm. Kommer oförmågan att sitta från ryggen? Och har jag eliminerat den smärtan genom att sitta med benen i kors, vilket jag nu inte får? Eller är det händelsevis så att smärtan kommer av överansträngning, trots att det känns så bra efter långa promenader. Jag har svårt att tro det men jag tänkte att det skadar inte att dela dagens promenad i två, varav jag utfört den ena.