Del 5 i rehabprocessen. Bakslaget (inte agan)

Så var det måndag, exakt en vecka efter operationen. Det känns som det gått längre tid.'lite drygt  60000 steg blev det första veckan. Det får man väl vara nöjd med. Det började med knappt 3000 på måndagen och veckan slutade med 12000 steg per dag.

Idag har jag varit med om ett bakslag, Det var inte sjukgymnastiken. Det var senare på dagen.

Vi tar det från början. Tanken var en lugn morgon utan promenad före frukosten, eftersom jag skulle gå i stan. Och så blev det.

Bilresan gick väl hyfsat fast det känns inte bra att sitta i bil, varken gå i eller ur, eller åka. Det svänger och guppar och det känns i höften. Sen kom jag till sjukgymnastiken. Och det var roligt! Det är roligt att få beröm. Och det fick jag. Fast hon tyckte jag hade lite för bråttom. Kan nån förstå det? Jag fick också lite nya övningar och det känns roligt mitt i all slentrian.

Sen gick jag från Ågårdsskogen till Hjärtbergs. Det var riktigt skönt och strålande sol. Hade ju inte gått så mycket på asfalt förut men det gick bra. Så var det då dags för shopping, som jag längtat efter. I första affären var det okej, fast jag hittade inte något jag ville ha. I andra affären rann all kraft ur mig. Jag såg byxor, som var snygga, som i en dimma. Men jag ville därifrån så fort det gick. Det gjorde inte ont. Det var mer som att all kraft rann ur mig. Ett litet släpande i mataffären tillsammans med Gunnar. Och jag bara väntade på att det skulle ta slut. Glömde en ost men det ficka vara.

Resan hem gick i samma anda. Jag var fullständigt kraftlös. Jag orkade inte ens hålla i telefonen. Och hungrig var jag. Väl hemma, så började jag frysa, trots strålande sol. Efter middagen blev det något bättre men fortfarande helt kraftlös. Sen har jag ägnat timmar åt att lyssna på ljudbok av Nesser. Tur att jag laddat hem din innan, för det hade jag inte orkat. Är det kortisondipp mån tro eller vad berodde det på?

Efter 4 timmar återkom krafterna och lusten att gå ut och gå igen. Men då hade det nästan hunnit bli mörkt. Nu kändes det som vanligt igen. Nu jobbar jag på att ta ut stegen, snarare än att höja takten. Det blev en lugn promenad i drygt 3 km/h men med lite längre steg.

Funderar på att ta vilodag imorgon. Det ska nämligen regna. Och det vore ju lite intressant att se och känna hur det är då. Vi får se.