Del 4 i rehabprocessen. Nya symtom.

Här går det sin gilla gång. Igår blev det 11985 steg. Kanske aningen ont efter det men det är svårt att säga vad det berodde på.

Det har dock kommit ett par nya symtom. Det första var antibiotikadiarré. Jag trodde jag skulle slippa det när det gått så lång tid. Men igår var det dags. Kanske hade jag slarvat med Proviva. Nu tog jag igen det och det verkar som magen lugnat sig igen. Sen var det klådan. Det har börjat klia under plåstret. Hur ska jag stå ut i drygt 2 veckor till? Och jag längtar ut till bubbelbadkaret. Hoppas såret är läkt när agrafferna tas om 2 veckor.

Gymnastikprogrammet tickar in med ganska säker automatik nu. Förut var det lätt att glömma mittpådagenövningen, för då är jag ju inte i sängen. Och det är där en del av övningarna sker. Jag har utökat övningen med stående på balansbräda och det känns bra. Men jag står inte på ett ben än.

Idag tog jag en skogspromenad, dvs rörde mig i rejält ojämn terräng. Man får ju ta det försiktigt men det kändes riktigt bra då och även nu efteråt. Mossan är ju mjuk.

Hur går det då att sitta? Igår hade jag först en mycket stor upplevelse. Det kändes skönt att sitta. Revbensspjällen smakade gått och känslan av att måltiden snabbt måste vara över, fanns inte där. Men sig den glädje som varar beständigt. När jag tog om, började det värka. Så nu går det att sitta men inte mer än 10 minuter.

Imorgon ska jag till sjukgymnasten. Undrar vad hon ska säga. Jag tror inte att hon kommer att anklaga mig för att ha varit lat.😅 Men vad har hon för utmaningar att ge mig? Vi får se.

Och hur ska det gå att åka bil? Det är ju mer än 10 minuters resa. Och sen ur och i. Funderar att slå ihop längtan till alternativa promenader i stadsmiljö med sjukgymnastikbesöket. Men då blir det ju mycket asfaltväg. Jag tror ändå att jag kommer att promenera till stan och  handla och sen låta mig upphämtas där. Då slipper jag ju en extra bilåkning.