Del 3 i rehabprocessen. Sin gilla gång i rehabvardagen

Så har det gått ett drygt dygn till. Vi är inne på 4:e dygnet efter operationen. Inatt var en vanlig natt, dvs jag var varken klarvaken eller hungrig. Jag vaknade några gånger och jag måste nog erkänna att jag hade lite ont, inte mycket. Det var inte svårt att somna om mellan varven. Men ändå. Hade jag gått för mycket igår? Drygt 4 km blev det på morgonen och sen rantade jag runt lite här hemma, tog ingen mer promenad, fast det var lockande. Det blev 10273 steg. Var det för mycket? Eller råkade det bara göra ondare? Eller saknades det kortison? Ja, hur ska man veta?

Jag valde att minska ner till drygt 2 km på morgonen och sen blev det 1,5 km nu på kvällen. Har haft lite sjukbesök däremellan och nu har favoritsonen kommit och hälsat på. Så jag är inte ensam. Får se hur det blir med sömnen i natt.

Såret svider lite men ser fint ut, så det får man väl stå ut med. Sen är frågan om det här med att sitta. Det går bara korta stunder. Ska man kunna sitta efter 4 dygn. Det känns som jag är före med gång och efter med sittande. Ska jag stå ut eller ska jag vänta? Ja, vem vet?

Sen det här med kryckorna. Dom har börjat leva ett eget liv. Dom är alltid nån annanstans. Varför är det så lätt att gå utan dom, om dom är så nödvändiga. Utomhus har jag förstås med dom (och en ryggsäck) men inomhus hamnar dom lite här och där. Och det går inte att vissla på dom. Dom kommer inte.

Kroppen är ju skapligt igång men jag är seg i kolan. Den hänger efter. Men som sagt, det är inte länge sen man borrade i mig.