En kort karriär

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 7;54-60

Stefanus har jag ett speciellt hjärta för. Han verkar ha varit en fin person, som jag skulle velat lära känna lite djupare. Men hans karriär var kort. Han hann just väljas till diakon, vilket han sannolikt skulle fungerat bra som. Efter diakonväljandet hann han hålla en lång predikan och sen var livet för honom slut En kort karriär, om jag förstår det rätt.

Vad fick vi då veta om Stefanus? Jo, att han var fylld av den helige Ande och att hans ansikte lyste som en ängels och att han åter var fylld av den helige Ande och riktade blicken mot himlen. Där såg han Guds härlighet och Jesus på Guds högra sida. Sen började stenarna ryka i luften och strax var han död. Men innan dess. hade han, likt Jesus, bett för sina mördare.

Den lilla livsberättelse vi har om Stefanus ger en god eftersmak. Jag har svårt att tro, att det fanns något ont i honom. Och han omtalas än idag. Stefanus är en av mina föredömen.