Hemska nyheter

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 5:1-13

Efter några fantastiska kapitel om gemenskap, enhet och delat ägande kommer det nu hemska nyheter. Kan Gud vara så hård? Vad lär vi oss av det här? Vad är det som händer?

Det har kommit in två personer i församlingsgemenskapen, som undanhållit något, där man för övrigt var ett hjärta och en själ. De var en del av den gemenskap, som delade allt och inte kallade något för sitt eget. Den ena efter den andra hade av kärlek till Gud och församlingen lagt ner allt de ägde framför apostlarnas fötter. Så gjorde också Ananias och Saphira, nästan! Fast inte riktigt. Dom behöll lite för sig själva men så lite att det inte märktes. Dom undanhöll alltså något, som dom inte bekände.

Det var just detta som var synd - att undanhålla något. Det går inte. Gud ser oss var vi än är enligt Ps 139. Genom detta såddes ett frö av egoism in i gemenskapen." Och det kunde inte accepteras. Lite surdeg syrar hela degen.

Om du inte undanhåller utan istället för fram dina brister i ljuset, blir det annorlunda. Om du med din mun bekänner - blir resultatet annorlunda -. Då blir vi räddade. Jesus har dött och Gud har uppväckt honom. Det är grunden för att det kan gå annorlunda. Vi kan bli räddade! Skillnaden mellan att undanhålla och att bekänna är avgrundsdjup. Att bekänna leder till liv. Att undanhålla leder till död. 

Varför är nu texten så obehaglig? Jag tror att det är för att det för oss är så lätt att undanhålla, inte bara inför Gud utan också för oss själva. Det är så lätt att tänka att lite kan vi väl behålla för oss själva. Men det går inte. Gud vill ha ditt hela odelade hjärta.

Gud förlåt oss!