De dödade honom!

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar. Idag är det dags för texten i Apg 3:11-26

Tänk er att .ni just varit med om att er Mästare lämnat er och farit upp till himlen och att den Helige Andes kraft fyllt er. Tänk också att nu står den skara judar framför er, som dödat er mästare. Dom som står där är nitiska. De är säkra på att dom gjort Guds vilja när dom dödade Jesus. Dom har läst skrifterna hela livet och det finns inte med i deras föreställningsvärld att dom gjort fel, när dom dödade Jesus,

Nu står du där framför den skaran. Och du ska förklara historiens största händelse, att Gud uppväckt  den Jesus dom förföljt och därmed har Gud bekräftat att Jesus är Guds son, just det, som dom i sin vildaste fantasi inte kunnat tänka sig. Det finns mindre utmaningar än att ställa sig och  predika för dessa. 

Och mitt i folkskaran springer det runt en man, som är överlycklig att han kan springa!  Vilket kaos. Nog hade det varit lättare för Petrus att säga, att nu tar vi ett steg tillbaka och tar det lugnt. Men det gjorde inte Petrus. Han sa som det var. Gud har uppväckt Jesus och därmed bekräftat hans påstående, att han är Guds Son. Det var minst sagt modigt av Petrus.

Tänk er sen in i att vara en av judarna, som dödat Jesus. Så fruktansvärt pinsamt! Hur ska dom ta sig ur denna knipa? När dom yppar den frågan, så får dom svaret att dom jag tro på Jesus (den de dödat) så blir dom frälsta. Är man i den är situationen gäller det att svälja stoltheten. Man kan förstå att det är svårt. 

Och ändå kom många till tro! Det är värt ett litet halleluja.