Han var en av oss

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar. Idag är det dags för texten i Apg 1:12-26.

Efter att Jesus lämnat lärjungarna återvände dom och några andra till övre salen på Olivgårdsberget. Det var en känd plats för dem. De hade varit där förut, många gånger. Nu var de där igen men 2 personer fattades dem.

Först fattades Jesus, han som dom varit tillsammans med dagligen i flera år men som sen dog från dem, sen uppstod och kom till dem i ny skepnad och som nu hade lyfts upp till himlen och lovat dem den Helige Ande, som ännu inte fallit över dem. Det måste ha varit ett vakum. Dom befann sig i en tid, då Jesus redan lämnat dem och ännu inte kommit till dem i den Helige Andes skepnad.

Dessutom fattades Judas. Judas hade varit med dem, fått samma uppdrag och sen hände något. Han var inte längre en av dem. Dom hade gått där tillsammans i 3 år, umgåtts med sin mästare och säkert haft många djupa samtal. Och sen gick det så fel. Petrus säger att han var en av oss. Vilken smärta att ha förlorat en i gänget. Och smärtan blev inte mindre av att han fallit för lite pengar och sålt deras Herre. Smärtan var oerhörd. Girigheten grep honom trots att han vandrat nära Jesus i 3 år. Han fick lite pengar. Han köpte en bit jord, dvs den jord som Gud skapat och som inte är till salu. När girigheten tar oss, vill vi roffa åt oss av Guds skapelse, dvs det vi är satta att förvalta men inte att äga. Resultatet blev dramatiskt. Vi läser att han föll framstupa, så att buken sprack och alla inälvor rann ut.

Jag upplever, att Guds uppmaning till oss i den här texten är att förvalta den jord vi lever på, inte med orättfärdiga medel och girighet roffa åt oss den utan istället förvalta den, så att kommande generationer också kan glädjas åt den. Annars går det illa. Girighet är en otäck synd, som inte i första hand straffas av Gud utan vi straffar oss själva till en utebliven framtid.