Ullas blog

tisdag 11 november 2014

Stina Svensson, In memoriam

”Tänk när evighetens morgon, för mitt öga öppnar sig. Och jag träder över gränsen…….” Denna underbara sång sjöng evangelisten, solisten, predikanten, själavårdaren och slättmissionsledaren Stina Svensson ofta förr.

Vid 16.15-tiden den 4 november var himlen över Skaraslätten sällsamt vacker, så vacker att många fotodokumenterade den. Denna tidpunkt visade sig sammanfalla med att Stina trädde över gränsen in i den himmelska värld, hon hela sitt liv varit på väg till. Himlarymderna hälsade henne välkommen hem med ett mäktigt färgspel.

Stinas liv och uppdrag på Skaraslätten blev nästan 80 år. I nästan 40 år bistod hon ”tant Ida” som var en Gudskvinna och kapellbyggare, samt grundare av slättmissionen. När ”tant Ida” lämnade jordelivet kunde man knappast ana att det återstod ett 40-årigt ledarskap för Stinas del, ett ledarskap som var starkt förankrat i hennes Gudskallelse. Kallelsen var densamma men Stinas lyhördhet för kallelsens olika skepnader över tid, var påtaglig. Efter att ha varit med i entreprenörsfasen med evangelisation genom vittnesbörd och solosång, kom en tid där hennes förkunnelse genom predikan gav oförglömliga spår. Allteftersom tiden gick blev det allt större fokus på en varm själavård och i denna tjänst befann hon sig ända in i det sista.

Stinas ledarskap var modernt. Det präglades av värme, integritet och tydliga gränser. Vi är många som beundrat henne och fått ha henne som mentor och själavårdare. Hennes själavård präglades av en närvaro, fokusering och värme.  Samtidigt var hon tydlig, markerade gränser och avslutade i alldeles rätt tid. Började mötet ”gå på tomgång” avslutade hon genom att ”ta upp en sång”.

Himlen har blivit rikare men bönekollektivet på Bida Lite i Lundsbrunn har blivit en stor bönemänniska fattigare. Hon sörjes av dem och hela slättmissionen, samt många flera. Våra tankar går nu till hennes närmaste på Bida Lite.

 

1 kommentarer:

  • Klockan 12 november 2014 kl. 01:49 , Blogger peo sa...

    Tack Ulla för en fin minnesruna! Jag har bara träffat Stina en gång men det gjorde ett outplånligt intryck på mig.

     

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida