Jesus, helt enkelt

En central fråga för mig är och har alltid varit ”Vem är Jesus?”  I en studie redan på 1970-talet, under min teologistudietid, skrev jag en sammanfattning om detta utifrån Markus evangelium.  Jag tittade på vad Jesus sa om sig själv, vad andra sa om Jesus och vad hans titlar sa om honom. Den korta summan av arbetet var att ”han är den vi ska efterfölja”. Jesu uppmaning till oss är ”följ mig”! Så enkelt och så svårt!!!!!!!!!!

Titeln ”Jesus helt enkelt” har jag fått från en bok jag läst i sommar, av Tom Wright.

”Den Jesus vi kanske kommer att upptäcka om vi verkligen tittar, är större, mer besvärande, mer angelägen än vi någonsin föreställt oss” säger han.

Vidare säger Wright att vi måste sätta oss in i Jesu samtid för att förstå hans ord bättre, alltså hur judarna tänkte i den tid som då var och så har han tagit med mig på en resa.

 Jag skulle här vilja stanna inför 3 begrepp från boken, som påverkat mig, templet, sabbaten och skapelsen. Man skulle kunna säga att detta är 3 arenor, där himlen möter jorden, alltså arenor för Gudsmöten.

Man skulle också kunna säga att det är  ett var, ett när och ett vad eller  att det handlar om tid, rum och materia. Hans budskap är att dessa tre begrepp är arenor, där himmel och jord möts, där vi får en blick av det som komma skall – ett rike där allt är fullbordat och Kristus regerar

Vi börjar med templet. Luk 13:31-35

Templet var centralt för judarna, alltings hjärta, den heligaste platsen på jorden. Det var byggt av Salomo efter noggranna föreskrifter från Gud själv. Templet var och är en symbol för Guds närvaro. Man kan läsa i Konungaböckerna om detta.  Det var inte en plats för reträtt utan tvärt om, ett brohuvud mellan himmel och jord med det allra heligaste som en plats där översteprästen mötte Gud en gång om året. Här kan vi tänka på Sackarias som vid tempeltjänst fick ett budskap från Gud och blev stum. Templet var den plats där Gud bodde och där himmel och jord möttes. Jesus startade sin bana i detta tempel dels vid 8 dagars ålder och dels vid 12 års ålder. Under sin livsvandring på jorden fick han sen göra upp med tempelbilden. Det var inte bara en tillfällig nyck att rensa templet utan den var en manifestation.

Templet hade hamnat i fel händer och symboliserade fel saker, dels säljandet av offerkött, som stank kommersiell exploatering, den tidens börsmarknad. Dels förvarades registren över människors skulder i templet, en slags kronofogdemyndighet och dessutom hade templet blivit en nationalistisk symbol, som man stridit för i 1000 år.

Nu kom fridsfursten och gjorde upp med det orättfärdiga. Han drev ut kommersen, vilket i sig var grunden för att templet skulle fungera. Utan pengar för offer, så stannar templet. Dessutom blev ju offren överflödiga. Jesus är ju det fullkomliga offret.

Om nu inte templet längre har funktionen av den plats där himmel och jord möts, var möts himmel och jord då? Jo i Jesus själv. Han är det vandrande templet. Där han är, är mötesplats mellan himmel och jord. Inte att undra på att judarna blev arga. Därav alla ord om att templet skulle brytas ner och byggas upp på tre dagar, hans egen uppståndelse. Och inte nog med det, vi är kallade att äta och dricka hans kropp och blod, att bli hans kropp, att vara Guds tempel på jorden.  

Jesus i sin egen kropp är alltså templet, mötesplatsen mellan himmel och jord. Där vill han möta dig, förvandla dig  och i förlängningen är sen  vi kallade att vara denna mötesplats mellan himmel och jord. Templet har spelat ut sin roll. Guds folk är hans tempel.  Du och jag är kallade till detta. När din nästa möter dig, möter hon himmel på jord. Du är en arena för ett himmelskt nedslag.  Och när din nästa möter Gud, är det, som det står i Joh 3:30 om Johannes döparen att det är som sig bör, att vi förminskas och han växer till (1917)

I denna process vill Jesus driva ut allt det orättfärdiga i oss, längtan efter egen vinning på ”offerförsäljande”, längtan efter kontroll över andras skulder.

Wright sammanfattar: ”Jesus omsätter en vision, -otrolig, riskabel och enligt somliga säkerligen galen – i handling. Han beter sig som om det är han själv som är templet, och omdefinierar det heliga rummet runt sig själv.”

Så låt oss övergå till tiden, sabbaten, Guds tidsarena för himmelsmöten.

Tiden är inne, se Markus i 1:14.

Sabbat var det en dag i veckan. Men det var också friår var sjunde år, då jorden inte brukades och jubelår vart 49onde år, då då alla skulder avskrevs och livet kom på fötter igen. Matteus beskriver att det var tre grupper om 14 generationer, alltså 6x7 generationer, sen var tiden inne för Jesus att träda fram på arenan. Tiden var inne.

Sabbaten var en tid då människans tid och Guds tid möttes, när alla orosmoment fick läggas åt sidan och glädjas, tillbedja, be och fördjupa sig i Guds lag. Hör, vilket svar för en sönderstressad generation på 2000-talet! Men sabbaten hade spårat ur och blivit en lagiskhet. Så kom Jesus och gjorde under på sabbaten och sa sig vara Herre över sabbaten. Och sabbatens syfte är att fira seger över Satan. Jesus är en vandrande segerrik sabbat. Låt oss läsa Luk 13:10-17.

 När Jesus botar kvinnan med den böjda ryggen är det just en seger över satan som hållit henne bunden i 18 år.

Sabbaten är den tid när himmel och jord möts, precis som templet är den plats, där himmel och jord möts.

Jag har funderat lite på vad det innebär i mitt liv att möta himlen på den ”tidsarenan” som kallas sabbat. Jag har kommit fram till att jag ska prova att vila från allt arbete på söndagen. Det är så lätt att nagga söndagen i kanten och börja förbereda veckan på söndag eftermiddag. Och jag för min del har känt att det leder bara till stress. Gud har av nåd gett mig en vilodag.  

Låt oss nu gå till skapelsen, den materia där himmel och jord möts och detta tycker jag är det svåraste, för vi är så vana att tänka plantonskt och inte judiskt.

Låt oss då läsa om ett Gudsmöte mitt i skapelen, Matt 17:1-13 (1-2). Mitt i skapelsen blev det ett gudsmöte av ett annat slag.  Skapelsen är till för att fyllas med Guds ära och härlighet. ”kunskap om Herrens härlighet skall uppfylla jorden, liksom havet är fyllt med vatten” står det i Hab 2:14. Och i bönen Fader vår ber vi ”ske din vilja på jorden såsom i himmelen”. Och i uppenbarelseboken står det om en ny himmel och en ny jord som kommer ner. Det är i människors kroppar som under sker, den fysiska stormen stillas och Jesus går på fysiskt vatten. Himmelriket var inte skilt från jorden utan hade trätt in i denna världen och påbörjat sin räddningsaktion. Redan nu (from dopet) är tiden inne för detta men det är ännu inte fullbordat. Himlen håller på och tränger in på jorden som ett senapskorn håller på och gror och växer sig stort. Men mellan himmel och jord finns ännu en gräns men den gränsen ska en gång upphöra och Gud ska vara allt i alla. (Berättelsen om huset vid rännstenen)

Slutligen finns det mötesplatser mellan himmel och jord, där vi kan få möta Gud och lära känna honom, templet, sabbaten och skapelsen. Du och jag är kallade att gestalta dessa mötesplatser i en värld där många ännu inte känner vår mästare.

Du är kallad att gestalta templet i ditt eget liv, så att din omgivning ser vem Jesus är. Vi är kallade att gestalta sabbaten, så att omgivningen ser att tiden är inne för ett möte med honom och vi är kallade att i skapelsen peka på Jesus som är herre över den.

Hur går nu detta till?

Hur lever jag ett liv, så att min kropp blir ett tempel, en mötesplats mellan himmel och jord, i en värld där kroppar skändas och smutsas ner? Hur lever jag på ett annorlunda sätt?

Hur lever jag ett liv, så att sabbaten blir en lovsång till Herren, i en tid då sabbaten används till att utöva egoism?

Hur lever jag ett liv, så att skapelsen får möjlighet att vara en mötesplats mellan himmel och jord i en tid då människan förgör skapelsen genom att ta ständigt för sitt eget ego, profitera på den och ta ut mer än den kan ge igen. För en månad sedan hade vi gjort slut på det här årets resurser i skapelsen och vi bara fortsätter.  Gud har kallat oss till ett ansvar för skapelsen. Det är inte bara miljöpartister som är kallade till det.

Jesus kallar oss att följa honom i alla avseenden, hela livet.

Kanske den här dagen, den här sabbaten av Gud given, kan vara en dag, då vi av nåd får tid att tänka över hur vi vill ändra våra liv, så att vi banar väg för himmel på jord, för Gudsmöten mitt i vardagen.

"Bered en väg för Herran!" står det i den pampiga adventspsalmen. Låt oss vara med och göra det!