På jakt efter "egot", del 1

Jag har på senare tid lagt märke till att det lilla ordet ”ego” dyker upp lite varstans. Jag är uppväxt med att ”egot” är något, som är lite fult, måste hållas i schack och inte få fritt spelrum. Men numera har ”egot” flyttat in i salongerna och blivit rumsrent. Det gäller På att förverkliga sig själv, se om sitt hus, försäkra sig om lycka och framgång och när man väl har det, så kanske man kan hjälpa andra.

Predikan i vår kyrka idag handlade om att älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss (Matt 5:38-48). Vågar vi läsa bibeln som det står, så finns det inte plats för något ”ego”. Det finns bara plats för ”nästan”. Och när Jesus är i farten, så räcker det inte med att älska sina nära och kära. Han begär att vi ska älska våra ovänner och dem som förföljer oss. Det är inte ett känslobeslut, fick vi höra i kyrkan idag. Det är ett viljebeslut. Och det beslutet är ett beslut att ta avstånd från ”egot” och leva för ”nästan”, vem den än är. Det är tuffa tag och ”raka puckar” från vår mästare Jesus. Han slipar inte sitt budskap, så att det passar in i vår bekväma ”egotripp”. Nej han slår huvudet rakt på spiken i våra ”egon”, så att det tränger rakt genom märg och ben. Och det känns inte alls skönt.

Samma tankar hittar vi hos Paulus, han som förr var en egotrippad religionsfanatiker och som mötte den han förföljde så drastiskt, att han sen blev en efterföljare. Tänk, om Jesus, som Paulus förföljde, hade svarat med samma mynt, som Paulus gjorde! Tänk, om Jesus låtit rätt gå före nåd och utkrävt rättvis dom. Då hade inte nya testamentet haft så många brev. Och i sin efterföljelse lärde sig Paulus av Jesus, att om fienden är hungrig, så ge honom att äta och om han är törstig, så ge honom att dricka (Rom 12:20).

I predikan fick vi höra, att när vi möter oförrätt har vi ett val att göra och det valet påverkar våra liv, att ge igen eller lägga ner stridsyxan. Min bön är en bön om hjälp att lägga ner stridsyxan och bjuda in ”nästan” i mitt liv, vem han än är. Men Gud har en lång väg att gå med mig. Men jag villinte gå tillbaka eller vända mig om. På facebook fick jag en bild på en vägkorsning. Där stod det ”se inte tillbaka, du skall inte den vägen”. Och på vägskyltarna stod det svikna löften, lögner och sorgligheter. Så lätt det är att slå in på den vägen och då ligger bitterheten och lurar.

Jag vill sluta med en vers i en sång, som igår avslutade den musical jag hade glädjen att vara med i:

Är du bitter och besviken,

har ditt hjärta djupa sår,

säg till Jesus vad du känner,

våga tro att han förstår.

Han som bar vår synd och plåga

i sin egen kropp en gång

älskar oss och ger oss vila

tänder hopp och föder sång.

Min bön är att jag och vi alla den kommande veckan får vara med om nytända hopp och nyfödda sånger.