Åsnor och advent

För ett par veckor sedan lämnade en kvinna, som jag beundrar mycket, detta jordeliv. Hennes namn var Eva Spångberg. Eva var konstnär. Hon snidade bibliska figurer och Jerusalems tempel i trä. Hennes hem Björkelund i Hjälmseryd var fyllt av sådana figurer och ett mycket populärt utflyktsmål. Men hon hade också snidat till kyrkor, bla Uppsala domkyrka.



Eva hade ett bokförlag som hette Åsnan, där hon gav ut sina små böcker. Det var inte utan anledning förlaget hette åsnan. Hon hade åsnor hemma i Björkelund och hon hade en förkärlek till dessa djur, ty de bar hennes älskade Jesus in i Jerusalem. Dom gjorde sin uppgift utan att ställa sig själva i centrum.



När Eva var sliten och besviken, tog hon sin tillflykt till stallet med åsnorna. Jag minns hur hon berättade om sin förtvivlade trötthet, när ingen förstod henne, hur hon då gick ut till åsnan "Osåfin" och utgjöt sin förtvivlan och åsnan svarade: "bär du din börda som jag bär min" och hon gick därifrån stärkt och utförde sitt uppdrag.



Hon gav också ut en bok, som hette Åsnan. I den boken har hon skrivit bland annat om hur hon önskade sin egen död. Hon önskade att få ligga i sin stallkammare och möta Gud i den blå manteln, som kramade om henne och tog henne med till ett rött hus med vita knutar i himlen. Han tog ur sin mantelfåll upp den vita duken och torkade bort alla hennes tårar och önskade henne ”välkommen hem”! Nu är Eva hemma i den himmel hon skrev om och jag önskar och tror att den resa hon fick göra var en uppfyllelse av hennes dröm.



I Sakarja 9 finns en profetia om den Jesus som advent handlar om. Advent betyder ankomst och det är ingen mindre än en konung som är på väg att komma. Och det är inte vilken konung som helst. Det är en ödmjuk konung, som väljer att komma ridande på en åsna. Det är inte en kung som vill härska utan en kung som vill tjäna. Människorna i texten förbereder sig för hans ankomst genom att lägga ut mantlar och kvistar på vägen. Man tog det bästa och enda man hade och beredde sig för mottagandet av konungen. Och han var och är de fattigas och de längtandes vän. Den som denna advent 2011 förbereder sig för Jesu ankomst genom att hylla honom med det man har, den ska bli välsignad. Den som sniket håller åt sig det han har och roffar åt sig från andra förbereder inte hans ankomst. På den vägen finns inga mantlar och kvistar. Den är tom. Hur ser den väg ut, som du berett åt Konungen som kommer i julhelgen. Än finns tid att bereda vägen, 3 veckor till, konkret räknat.



Hela Eva Spångbergs liv var ett enda långt advent. Hon var en mycket enkel, ödmjuk människa som i det lilla hela livet beredde vägen för sin mästare genom att tjäna i det lilla. Jag lärde känna Eva genom den tjänst hon utförde i sitt hem genom att ta hand om sin dementa mor Rut ända till döden. Detta finns berättat i hennes bok "Glasfönstret - om Rut", utgiven på hennes eget förlag - Åsnan. Jag minns hur hon berättade om hur hon band ihop sitt ben med sin mammas, på nätterna, för att inte riskera att mamma rymde, när hon sov. Jag minns hur hon hämtade alkoholister på Växjö torg för att hjälpa henne med sin mamma. Jag minns hur hon beskrev att hon var ute och åkte med sin mamma i sin gula bil och när hon skulle uträtta ett ärende, satte hon upp en skylt i bilen: "Snälla ni, släpp inte ut min mamma ur bilen, för hon kan inte ta hand om sig själv". Jag minns hur hon berättade, att dom var ute och åkte, detta vid en tidpunkt långt efter hon förlorat språket, och plötsligt utropade mamman, när dom åkte förbi en flagga på halv stång - "här är nån som är död". Ett citat av Eva, som jag fastnat för är: "att dö är som att födas, fast tvärtom". Hon talade om, att den dementes utveckling är densamma som i barndomen, fast tvärtom. Man förlorar funktioner i samma ordning som man fått dem, hamnar till sist i fosterställning och föds in i en annan värld, i himmelen. Hon talade om slutet av livet och om döden, som något vackert!



Gud valde att låta sin son födas in i denna världen för att bildligt talat bli en barnmorska, som föder ut oss ur denna värld in i den himmelska världen. Och då finns det ingen annan väg att gå än att avklädas allt och ikläda sig Kristus själv. Det är detta advent handlar om. Han kommer till dig, ridande på en åsna!