Korsets väg och korsets kraft av Olof Edsinger, utgiven på Libris.

Jag vill åter göra en recension av och en reflektion över en annan bok som nu också är slutläst. Denna bok har jag hållit på med ännu längre än den jag igår refererade, ända sedan någon gång i våras. Inte heller denna bok är lättuggad utan måste tas bitvis. Den är mycket bra den också.
I inledningskapitlet skriver han att det att vara kristen är att på allt fler områden låta Jesus bli synlig i ens liv och det är ju det som är vårt mål

Kapitel 2 heter ”Korsets väg: lidandet” och handlar om ödmjukhet, överlåtelse och tjänarskap. Författaren har lyckats djupt bibelförankrad i sina analyser tolka vår situation i dagens samhälle och peka på vad det egentligen handlar om. Det ”fromma” språket lever inte i en sfär för sig själv i boken utan dyker rakt in i vår situation i dagens samhälle. Han pekar på hur ”opassande” ödmjukhet är i ett samhälle där självcentrering råder. Det blir så klart att där egot står i centrum får inte Gud plats. Överlåtelse hänger ihop med lydnad och det är inte heller något som är populärt, då det inkräktar på denna tids mantra om att var och en ska vara självständig. Och att tjäna en annan (Gud) gör ju att jag inte kan vara herre i mitt liv, vilket står högt i kurs. Här tar han upp många svåra rubriker, som ingen av dem är populär hos den moderna människan. Det handlar om köttets dödande, ensamhet, sårbarhet, skam och förnedring, missförstånd och falska anklagelser, anfäktelse, förföljelse, fängelse, våld och tortyr och martyriet. I allt detta lyfts den angelägna frågan: hur långt är jag beredd att gå.
Detta kapitel går över i korsets paradox, där allt lidande och död vänds i liv och seger.

Nästa halva av boken handlar om ”Korsets kraft: uppståndelselivet”. Han tar upp vetekornets lag som ett genomgående mönster i Guds verk. Riktigt bra är delkapitlet om Guds ambassadörer. En ambassadör kom och proklamerade en ny lag som stiftats. Det fanns ju ingen annan möjlighet att informera om nya lagar än att sända en man och när från och med att han proklamerat lagen, gällde den i den staden han var. På samma sätt är vi ambassadörer som ska proklamera Kristus där vi går fram. Efter proklamationen gäller det nya livet i Kristus. När vi proklamerar Kristus, proklamerar vi namnet över alla namn. Vi är inte sända i vårt eget namn utan i hans, som har sänt oss. Vi är ställda i försoningens tjänst för att proklamera evangeliet och det har kraft. Det medför frid och välsignelse, dom, sanning och rättvisa, helande, befrielse och till och med uppväckande av döda. I sista kapitlet om lönen går han igenom texter om att vi är frälsta utav nåd och har en plats i Guds rike men att det liv vi levt här på något sätt har betydelse för det fortsatta livet.

Även den här boken ger mig en längtan att komma närmare Kristus och att inte bara sitta där med honom och mysa utan följa honom i med- och motgång. Den får mig att förstå att efterföljelse har ett pris. Ingen seger utan lidande och seger och lidande är ofta parallella stråk i livet. Vi lider inte första delen av livet och sen lever segerrikt utan dessa ting går hand i hand. Boken får mig också att bli varse på ”världens mönster” med framgång, självförverkligande, kontroll osv inte har något att göra med ”Guds mönster” som är ödmjukhet, överlåtelse och tjänarskap.

Läs den! Det är den värd! Ta tid på dig.