Sedan andades han på dem..........

Nu vill jag skriva några ord om ut och inandning. Andningen har fascinerat mig den senaste tiden. Tänk att något så komplicerat ofta går automatiskt. Man andas in syre från luften och andas ut koldioxid och det gör man automatiskt. Det blir sällan tvärt om. Och skulle det bli så, vore det inte bra. Man andas också in ungefär lagom mycket. Det står i relation till det man andas ut. Och det går också automatiskt. Vi andas ut skiten och andas in nya friska krafter.

Tänk om vi plötsligt skulle behöva styra vår andning! Det vore inte lite att tänka på. Hur mycket syre ska vi andas in och hur mycket koldioxid ska vi andas ut och hur gör vi för att byta mellan ut- och inandning? Det var bara några frågor. Kanske vore det frestande att testa att bara andas in, roffa åt sig luft, bara för att ha så mycket som möjligt. Och aldrig andas ut. Man vill ju inte bli av med något.

Kanske man kan dra en parallell till vårt inre liv, att andas in vilan och andas ut vår trötthet och stress. Det verkar som så många har slagit av automatiken och bara andas in, andas in alla möjliga aktiviteter, och har slutat andas ut. Man åker på späckade upplevelseäventyr, spa, massage, yoga mm. Och andra åker på stora konfersenser för att andas in så mycket som möjligt. Då spricker man förr eller senare. Det går inte i längden. Andra sysslar med att bara andas ut. Man har bitterhet som bränner och man vänder ut och in på bitterheten och stönar och spottar och tror att om man bara får ut precis allt, så blir det bra. De andas ut till de blir blåa och får ändå inte ut all dålig luft. Det går liksom inte på det sättet. Man måste andas in emellanåt och successivt låta koncentrationen av god luft öka i lungorna.

I Joh 17 i bibeln står det att Jesus andades ut och sa: "Ta emot helig ande". Han andades inte ut allt han hade och stod där blå utan det var stilla utandningar gång på gång. Och lärjungarna fick andas in lika stilla. Allteftersom tiden gick var mer och mer luft utbytt. Jesu ande kom i lärjungarna och deras gamla egoistluft blev successivt utandad. Och den luft som Jesus andades ut var ingen dålig luft. Det står om den luften i Kol 2:9. "Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning". Och i nästa vers står det om "utandningen till oss": "och i honom, som är huvudet för alla härskare och makter, har ni fått er fullhet".

När jag lägger mig på kvällen och släcker lampan brukar jag en stund tänka på min andning. Jag andas ut dagens skit ur mitt liv och andas in Herren själv. Lugnt och stilla, ingen utandning så att jag blir blå och ingen inandining så att jag storknar utan lugn jämn andning. Jag andas ut min egen litenhet och jag andas in Guds storhet. Jag andas ut min egoism och jag andas in Jesu kärlek. Jag andas ut min egen svaghet och jag andas in Andens kraft. På detta sättet blir jag successivt en ny människa för jag hämtar min kraft hos honom vari "hela den gudomlig fullheten förkroppsligats och tagit sin boning".