Pingstdag

Pingstdag

Anden en levande ström.
Joh 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall lyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Kom och drick! Så ropade Jesus på den åttonde dagen i Lövhyddohögtiden. De sju föregående dagarna hade man öst vatten ur Siloadammen men på åttonde dagen östes inget vatten enligt traditionen. Då bröt Jesus traditionen och ropade ut om ett annat vatten..
Tro på honom leder till levande strömmar från den troendes inre.
Detta var en beskrivning på Anden innan den kommit. Den hade inte kommit ty Jesus var inte förhärligad.
Källa enligt Jesus tycks ha med den helige Ande att göra (jfr Ps 23).
Det talas här om källa på två sätt, dels att dricka av källan som är Jesus, dels att när vi dricker av den källan så tar den källan sin boning i vårt inre, så att från vårt inre strömmar vatten------till andra.

Den dubbla strömmen
Hes 47:1-12
Han förde mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag vatten tränga fram ur tröskeln och rinna österut. Templets framsida vette åt öster. Vattnet kom från höger sida om templet och rann söder om altaret. Han förde mig ut genom norra porten och lät mig sedan följa utsidan fram till porten mot öster. Där flödade vattnet fram på höger sida. Mannen började gå österut med mätsnöre i handen. Han mätte upp 1000 alnar och lät mig sedan vada genom vattnet, som nådde mig till fotknölarna. Han mätte upp 1000 alnar och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till knäna. Han mätte upp 1000 alnar till och lät mig sedan vada genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. Han mätte upp 1000 alnar till. Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod man inte kunde vada över. Han sade till mig: ”Ser du människa?” Han förde mig tillbaka till strandkanten. Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. Han sade till mig: ”Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.”

Från templet strömmar livgivande vatten. Vi är den helige Andes tempel enl NT. Alltså strömmar från oss levande vatten. Vattnet är mäktigt. Det går oss över huvudet. Man måste våga sig ut och lita på att det bär. Här kan vi se på två sätt, dels att vi får bada i floden, dels att från oss går en mäktig flod ut, inte av oss själva utan den Guds Ande som han givit.
a) Floden är för mäktig för att vandra vidare i egen kraft. Man måste släppa greppet.
b) Floden förvandlar salt vatten till friskt vatten. Detta är mänskligt sett omöjligt. Ingen har kunnat göra dricksvatten av salt vatten. Detta är troligen en profetia runt nya himlar o en ny jord. Den kraft som går ut från ditt inre, om du är Guds barn, åstadkommer det omöjliga. Fiskar kan leva där igen.
c) Floden åstadkommer träd med frukt varje månad, en naturens omöjlighet. Det som strömmar ut från ditt inre ger frukt x 12.
d) Flodens blad ger läkedom. Vad är det för läkedom? Jo..

Ökenvandringen
2 Mos 15:22-27.
Mose lät Israel bryta upp från Sävhavet, och de drog ut i Shuröknen. När de hade vandrat tre dagar i öknen utan att finna vatten kom de till Mara, men vattnet där kunde de inte dricka eftersom det var beskt. Det var därför platsen fick namnet Mara. Folket knotade mot Mose och frågade honom: ”Vad skall vi dricka?” Mose ropade till Herren, och Herren visade honom ett stycke trä. Mose kastade det i vattnet, och sedan smakade vattnet gott. I Mara gav Herren lag och rätt åt folket och där satte han det på prov. Han sade: ”Om du lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans befallningar och håller alla hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de sjukdomar som jag sände över egypterna. Ty jag är Herren, den som botar dig.” Så kom de till Elim, där fanns det tolv källor och sjuttio palmer. Och vid vattnet där slog de läger.

För 3 dagar sen hade man sjungit segersång och firat att man tagits oskadda ur Röda havet. 3 dagar senare verkar det som man glömt undret ty något så naturligt som törst hade ansatt dem. Då glömmer människan allt härligt som varit förut. Törst är så smärtsamt och outhärdligt. Här mötte törsten en källa men det var en bitter källa. För en bitter källa finns inget hopp. Då kan det vara värre att ha sett en källa som ej går att använda än att ingen källa alls ha sett.
a) Ett vedstycke gjorde vattnet gott. Vad var det för vedstycke? Jesu kors, redan här en profetia! Då kunde det omöjliga ske. Beskt vatten förvandlades till gott vatten.
b) Lag o rätt gavs dem. Vad var det för lag? Sannolikt en profetia om Jesus som är lagens uppfyllelse. Ordet blev kött.
c) Om de håller hans bud ska de slippa sjukdomar ty Gud är Herren som botar. Alltså källan Jesus (som är lagens fullkomning) som vi är bjudna att ha inom oss ger bot. Han tog våra sjukdomar på sig. Hans liv ger hälsa. Korset trä ger hälsa.
d) Vandringen vidare med Honom leder in i en slags fullkomlighet, 12 källor att jämföra med Hesekiel där vi läser om frukt 12 ggr per år och 70 palmer som är ett fullkomlighetens tal.

Det nya Jerusalem
Upp 22:1-2
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt 12 gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken.
a) En klar flod, ej besk eller salt
b) Den rann från Guds och lammets tron, dvs det himmelska templet, som är fullkomningen av den Helige Andes tempel på jorden, som är vi.
c) På flodens strand stod livets träd med frukt x12.
d) Trädens blad gav läkedom till folken.

Avslutning
Vågar vi ge oss hän denna oerhörda kraftström? Vågar vi gå ut där vi inte bottnar. Och än mer, vågar vi låta denna mäktiga källa springa fram ur våra inre till mättnad och till läkedom och hälsa för folken, för vårt folk i vårt land?