Sagan om ringen

I går morse hade jag en ring på mitt högra finger. I går kväll upptäckte jag att jag inte hade någon ring på fingret. Eftersom den suttit där sen 2007, så kändes det väldigt konstigt att det inte satt någon ring där. Bara valkarna efter ringen fanns kvar och en vit rand, som vittnar om att jag på andra ställen är lite solbränd.
Jag blev ganska ledsen när jag märkte att ringen var borta. Det är nämligen inte vilken ring som helst. Det är en doktorsring, högtidligt påsatt på mitt finger på en promoveringsceremoni i lärdomsstaden Lund. Man kan säga, att jag fick förtjäna den två gånger innan den blev min. Jag fick dels utföra ett digert forskningsarbete under många år för att bli berättigad att bära den, dels fick jag dyrt betala den med pengar, så man kan säga att den är min två gånger om. Även om det är världsligt, som Karlsson på taket sa, så måste jag erkänna att jag blev ledsen när den var borta. Och jag vaknade flera gånger inatt, av att ringen inte satt på min hand.
Då var nu frågan hur och var jag kunde tappa den. Hur kan man tappa en ring som sitter så fast, att det är en valk efter den. Och det har ju aldrig hänt förr. Har jag fått smalare fingrar? Och var tappade jag ringen? Jag hade tvättat trädgårdsmöbler, rensat jordgubbar, dansat runt midsommarstången, bäddat sängen och mycket, mycket annat. Var fanns ringen? Jag ringde dottern som tömde soppåsen och där var ingen ring. Inte heller var det någon ring i vattnet till trädgårdstvätten, som stod kvar. Och låg den kvar vid midsommarstången i Folkets park, är det väl troligt att jag sett den sista gången. Men i sängen då?
Efter en halvtimma ringer barnbarnet Helmer. Vi har hittat ringen, säger han. Vilken glädje! Den var i sängen! Nu kan jag få tillbaka min ring. När jag tittar på mitt tomma finger, så vet jag att den finns i dotterns smyckesskrin tills jag kommer och hämtar den!
Det står om en ring i bibeln, ja inte i den svenska översättningen men i den grekiska. I Ef 1:14 och i 2 Kor 1:22 kan man läsa om en ”arrabån” som i svenskan översätts med borgen men betyder förlovningsring, underpant och handpenning. Gud har gett oss Anden som en handpenning, underpant, borgen eller förlovningsring. Med den ringen är det tvärt emot, mot min ring. Gud skapade oss först och sen fick han genom Jesu Kristi död köpa oss tillbaka från synden. Han har betalat priset två gånger, precis som jag gjorde för ringen. Skillnaden är att det är han som betalar och jag får ringen av nåd, dvs Anden, som är som en förlovningsring, som pekar fram mot det som komma skall, en hel evighet tillsammans med Gud.
Mina tankar gick till om man kan tappa den ringen, precis som jag tappade forskningsringen. Det var ju så osannolikt. Kan min ”bildliga förlovningsringsfinger” på samma sätt armas ut, så att jag ”tappar Anden”? Och kanske därmed också tappa hoppet om den kommande härligheten? Jag vet inte, men ett vet jag, att om jag håller mig nära Jesus, Guds Son, så ”tappar” jag inte ringen. Han håller den kvar på mig. Då är jag trygg!