Redan nu - ännu icke

När jag på 1970-talet gick på missionsskolan läste vi en stor, tjock teologibok av Alan Ladd. Ett begrepp, som jag fastnade för var "redan nu - ännu icke". Gud har redan nu fullbordat hela frälsningsverket men vi har ännu icke, så länge vi lever i den här världen fått ta del av hela fullheten. Vi lever i ett "redan nu - ännu icke". Som ett bevis har vi fått en "pant " på arvet, i bibelns grundtext förlovningsring, dvs liknelsen mellan att jag är redan nu förlovad med ett löfte men jag har ännu icke gått in i äktenskapets fullhet.

Helgen som gick, har jag, av förklarliga skäl (allhelgonahelgen), tänkt mycket på dem som redan nu är "hemma hos Herren" i relation till oss som ännu inte lämnat det här jordelivet. Vi har redan nu ett löfte om ett liv efter detta men vi är ännu inte där. Frågan är, handen på hjärtat, om vi längtar dit. Vår förebild Paulus drevs åt båda hållen och så är det nog ofta i våra liv också. Curt Pedersens sång (i Curt och Roland) om att han längtar till himlen men inte riktigt än, har gripit mig många gånger och idag är han därhemma hos Herren.

Helgen innan allhelgonahelgen var jag vid mammas och pappas grav för att vintersmycka den. Människors upplevelser vid gravar är väldigt olika. För mig är det bara ett minne. Dom är inte där, dom är uppståndna. Närvaron är minst lika stor när jag blickar upp mot himlen dom vackra dagar vi hade i helgen. Där är mor och far och alla änglar tillsammans med Herren.

Många teologer, genom tiderna, har lagt sina pannor i djupa veck och funderat på var dom döda är i väntan på nya himlar och en ny jord. En del har förespråkat ett mellantillstånd i ett paradis. Andra menar att man kommer till himlen direkt.

Min tanke runt detta är enligt följande: För Herren är tusen år som en dag och en dag som tusen år. För afrikanen går det ingen tid förrän "nästa händelse" eller "nästa möte med en människa". Alltså går ingen tid när inga möten sker. Förr talade man om "att gå ur tiden". När man gått ur tiden är nästa händelse mötet med den Uppståndne. Alltså är "mellantillståndet" inget problem för Gud och afrikanerna, bara för oss i-ländare, där "tid är pengar". Idag skall du vara med mig i paradiset fick rövaren höra från Jesus.

När jag var ute och gick idag, såg jag många löv som redan nu fallit och andra som ännu inte fallit. Det var inte stor skillnad i färg eller form. På de till synes kala grenarna fanns det förebud om ett nytt liv. Det finns redan nu nedlagt i trädet ett nytt liv men det har ännu inte spirat. Men det kommer en vår!

Till sist vill jag citera en sångvers om ett "redan nu - ännu icke":
Du är kallad utav Jesus, till att bli vad du redan är.
Du är ren, du är fri, du är helig, du är hans.