Bryter Jesus varje boja, när vi sitter fast i våra omständigheter

Tankar på Mikaelidagen om ”änglar”. Apg 12:1-16
1Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. 2Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, 3och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. 4Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. 5Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom.

6Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. 7Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. ”Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. 8Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna.” Petrus lydde, och ängeln sade: ”Svep om dig manteln och följ mig.” 9Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. 10De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. 11Så snart Petrus hade sansat sig sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig.”
12När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. 13Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. 14Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. 15”Du är tokig”, svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: ”Det är hans ängel.” 16Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han.
I texten använde Gud en ängel. Sker sådant i vår tid?

År 2006 satt några gömda flyktingar i en lägergård i Värmland. En dag svängde en polisbil upp på gården och man tänkte, att nu är det kört. Mitt i sin fruktan och förtvivlan ser de, till sin förvåning, att polisbilen kör iväg utan att stanna. Med viss rädsla andas dom ändå ut. Någon vecka senare, är polisbilen där igen, kör upp samma sväng på gården och kör iväg därifrån. Så går tiden och det blir den 15 november det året. Det betydde att alla flyktingar, som varit en viss tid i Sverige fick ansöka att få sin sak prövad ännu en gång och dom kunde komma ut ur sin gömma. En man i den församling de tillhörde, kände polisen och frågade hur det hela kom sig. Han berättade, att först åkte en polisman upp. Han möttes av en jätteängel och vågade inte gå ur men vågade heller inte berätta för sina kollegor. Så småning om fick han berätta och då åkte två poliser tillsammans. Samma sak hände och därefter vågade ingen åka dit. Det finns änglar, när dom verkligen behövs, åtminstone 2006.

Låt mig berätta en änglaberättelse till från nutiden. En kvinna hade en väninna, som utsattes för våldtäkt. Efter våldtäkten hade väninnan sökt skydd hos kvinnan, som fick den första berättelsen efter våldtäkten. Därför blev hon inkallad som vittne till domstolen. När hon klev in i rättssalen fick hon en chock, Den mannen hade hon själv råkat ut för en tid innan. Han sprang efter henne på en gångväg och plötsligt stannade han och vek av in i skogen. Hon kunde inte låta bli att fråga honom varför han gjort så den gången. Du hade ju en stor vit livsfarlig ängel bredvid dig. Jag vågade inget annat än ge mig av.
Det behöver inte alltid vara änglar som syns. För 3 veckor sedan kallade Gud en grupp människor i tjänst för han skulle utföra ett under med deras hjälp. Han kallade ett 40-tal att demonstrera på Landvetter för 2 dödshotade kvinnor som hade plats på flyg till Iran. Han kallade en person att resa med flyget och han kallade många att skriva till Lufthansa och påminna dom om deras policy att inte ta med människor mot sin vilja. Alla dessa ”änglar” använde Gud i sin räddningsplan av Amireh och Zeinab som nu är tillbaka i frihet i Fellingsbro i väntan på att ånyo få sitt ärende prövat.

Låt oss nu se texten. Jesus löste Petri boja, när hans satt fast i sina omständigheter. Var det väntat? I  v2 läser vi om halshuggning, i v4 om arrestering, i verserna 14-16 om enorm förvåning. Trots intensiv bön hade dom tydligen inte väntat sig det här. Dom tycktes veta att dom inte hade Gud som en marionettdocka och kunde begära saker. Deras Gud överraskade dem och dom lät sig överraskas.

I tidningen Dagens ”inför helgen” skriver Åsa Molin så här: ”Kan det vara så att vår iver efter att se Guds påtagliga makt ibland står i vägen för att vi ska mogna som efterföljare av Jesus? Jag vet inte. Men jag har stött på längtan efter att se Guds makt som mer liknar ängsligt bevisbehov än nöd för världen. Och jag tror att den djupa, förankrade Gudstroende ärligt kan säga, att även om man inte får se ett enda bönesvar eller Gudsingripande till i hela livet, om jag inte upplever Guds närhet, om allt omkring mig verkar berätta om Guds maktlöshet, så kommer jag tro och lita på Guds slutgiltiga makt och kontroll över världen, och att mitt namn viskas av Honom dag och natt tills vi ses. Jag tycker det är bra.

En gång hade vi, där jag jobbade, en sköterska, som gärna ville bestämma vad AT-läkaren skulle ordinera (sånt händer ibland). AT-läkaren mådde dåligt för det var ju hon som hade ansvaret för vad hon satte in. En dag var sköterskan igång att "befalla" mer än vanligt. AT-läkaren blev så arg, att hon flög upp ur stolen och sa: "är det du eller jag som bestämmer?" Sen sjönk hon ner igen i stolen förtvivlad. Vad hade hon tagit sig till. Efter 30 sekunder reste sig sköterskan upp och kramade om henne och sen dess var den bästa vänner och samarbetspartners. De hade gjort upp om beslutsordningen. Kanske det behövs en sådan uppgörelse mellan oss och Gud också, för att kärleken ska djupna.

Tillbaka till texten: Jesus löste denna boja men han löste inte alla bojor. Då skulle dom inte blivit så överraskade. Och vi ska veta att samtidigt som detta hände, sörjde man Jakob, som blivit halshuggen. Smärta och glädje gick hand i hand. Efterföljelsen hade ett pris, som man inte lättvindigt kom ifrån.
Att presentera Jesus i en varm miljö, där vi växer, handlar om efterföljelse. Följ mej, säger Jesus. Det gäller att lämna de omständigheter vi inte råder över till Herren och förlita oss på honom, att han går med oss in i det svåra. Samtidigt gäller det att göra något åt de omständigheter vi råder över, tex hur mycket vi jobbar, hur mycket vi konsumerar, hur mycket vi odlar vårt ego. Hur lär vi oss då att glädjas med Petrus samtidigt som vi gråter med Jakobs anhöriga? Hur lär vi oss acceptera att Jesus inte är vår marionettdocka, att han inte automatiskt bryter alla bojor?

Låt mig avsluta med att läsa några ord från prästen och själavårdaren, Per-Arne Dahls bok där han börjar med att citera Joh 16:22ff, ”nu har också ni det svårt. Men jag ska se er igen och då ska ni glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” ”Farfar berättade för oss barnbarn om denna glädje och gjorde det genom att likna den vid hardangerfelans dubbla strängar, översträngar och understrängar i par. Melodin spelas på överstängarna i dur eller moll, men understrängens ton är densamma hela tiden.
Farfar talade om hur vi måste lära oss att skilja mellan översträngen, som är vår föränderliga upplevelse av livet och tron och understrängen, som är knuten till skaparen och frälsaren som är densamme igår och idag ja, till evig tid.

Det är min bön att vi får stämma den understrängen i våra liv, som är knuten till Skaparen och Frälsaren.