Medan vi väntar

Det är mer än 3 år sedan jag gjorde ett blogginlägg senast. Apropå titeln, så kan man fundera på vad du som läsare gjort medan du väntade. Här kommer det i alla fall ett inlägg.
Gårdagen var en annorlunda dag. Den var en del i semestern och den började med packning och förberedelse för resa. Innan vi skulle dra iväg till Orust skulle vi övervara ett styrelsemöte i vår kyrka, så resan började först vi 22.45 på kvällen.
På styrelsemötet blev jag indirekt påmind om min blogg och konstaterade att det var länge sen jag skrev, hur länge visste jag inte förrän jag hittade in i bloggen. Jag tänkte, att det borde vara dags att skriva igen men om vad?
På styrelsemötet fick vi en bok med titeln "Till jordens yttersta gräns - Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Redan i kapitel 1 satte bloggtanken fart - "medan vi väntar". I kapitlet beskrevs de 2 löftena Jesus gav, innan han lämnade lärjungarna och for upp till himlen, nämligen att de skulle få den Helige Andes gåva och att han skulle komma åter.
Medan vi väntar. 
Intet är som väntans tider, brukar man säga. Låt mig ge några exempel på väntan i min vardag.
Vår familj och våra vänner spelar ibland strategispel. I det läget får jag vänta. Jag har en man, som ska tänka länge och det finns fler i släkten, som tänker en stund. Otaliga är de handarbeten jag gjort medan jag väntat. (Denna överdrift skulle min man gråta tunnor med tårar över men det är en annan hisoria.) Jag har hittat en aktivitet under tiden och då känns inte väntan så lång.
Andra gånger har jag varit ute på resa och väntan blivit lång, kanske främst vid flygförseningar. Det går bra att handarbeta då också eller läsa en bok, medan vi väntar. Väntan blir inte så lång då och något nyttigt blir gjort. Jag tror jag haft svårare att vänta förr. Jag tror att jag numera lättare kan känna ro i min väntan, när jag kan göra något nyttigt under tiden.
I texten i Apostlagärningarna är det inte meningen att vi ska stå och titta upp mot himlen under resten av livet. Det skulle bli långsamt! Det finns bättre saker att göra medan vi väntar, att vittna om honom med ord och handling. Då blir väntan meningsfull.
Medan jag väntade dök en krönika av Eleonore Gustafsson upp i mitt internetflöde. Temat för den var "Den som vill höra Gud tala måste lära sig vänta". Och här är jag nu i min väntan, öppen för vad Gud har att säga men medan jag väntar får jag fortsätta att vittna om honom i ord och handling.
PS. Medan jag väntat idag, har solen skinit på mig från en klarblå himmel och vinden har smekt mig (om än lite hårt) på kinden och vattnet har omgivit mig med sina härliga 15 grader. DS