Herrens dag, den stora och fruktansvärda eller den stora och härliga.

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar. Idag är det dags för texten i Apg 2:14-21.

Nu är det pingst. Petrus ställer sig upp och predikar. Han läser en text från Joels bok. Texten har funnits där i många år men nu är det dags för uppfyllelse. Anden ska falla över alla människor! När han står där har det inte hänt än. Han predikar i tro att det ska hända. 

Det är en liten detalj som jag funderat på. I Joels bok står det att denna dag är stor och fruktansvärd. I Apostlagärningarna står det att denna dag är stor och härlig eller i nya textöversättningen strålande. Hur kan det vara så?

Om vi tänker på ordet fruktansvärd, så tror jag att vi ska tänka "värd att frukta". När Gud är å färde med stora ting, så blir det så uppenbart att vi är så små och vi har respekt för vad Gud gör. Om man inte personligt känner den som är å färde med stora ting, så blir fruktan det centrala.

Nu har emellertid den fantastiska dagen kommit till alla folk. Uppfyllelsen står för dörren och alla folk är inbjudna, inte bara det lilla utvalda folket utan ALLA! Du och jag! Då förvandlas det stora och fruktansvärda till att bli stort och härligt! Han, dvs Jesus Kristus har klivit in i vår värld och förändrat situationen. Vi har möjlighet att få del av honom genom hans Ande. Det är så stort och härligt, att det fruktansvärda liksom falnar av och det härliga tar över. Gud vare lov!