Stötestenen blev en hörnsten.

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar. Idag är det dags för texten i Apg 4:1-12.

Jag har någonstans lärt mig, att i mitten av gamla hus kunde det sticka ut en sten. Det var risk att man föll på den. Det var en stötesten. Utåt sett ville man inte ha den. 

Emellertid var det så, att utan denna sten hade inte byggnaden någon stabilitet. Hur stötande den än var, så var den viktig. Den var en hörnsten. Man kunde alltså se på samma sten från olika synvinklar.

I den här texten finns det olika sätt att se på Jesus. Översteprästerna såg på ett sätt och lärjungarna och den nyligen botade mannen såg på ett annat sätt.  För översteprästerna var Jesus stötestenen och för den lame mannen var han en hörnsten. Samma sten men olika synvinklar. För översteprästerna var han en katastrof och för den lame mannen var han världens hopp. Hos ingen annan finns frälsningen.

Vem är han för dig? Är han något som är i vägen för dig i din framfart eller är han din räddning?