Anti-individualism

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 4:32-37.

I den här texten har vi nått nutidens antiklimax - att dela allt. Detta är inte tidens melodi. Sköt dig själv och skit i andra, ja se till att du lyckas i livet. Själv är bästa dräng. 

Ingen betraktade något av det han ägde som sitt. Det här handlar om de lärjungar, som för inte så länge sen stått och jämfört sig med varandra. Vem är bäst och vem ska få sitta närmast Jesus? Det är samma människor, bara några veckor senare. Inget annat än ett radikalt Gudsmöte med den uppståndne kan åstadkomma denna förändring. Alla fick riklig del av Guds nåd.

Så långt vill vi ju alla vara med, eller hur? Men att sälja allt man äger och lägga ner allt inför apostlarnas fötter -  är inte det att gå väl långt? Nu börjar det bli jobbigt. Nu angår det ju mig. 

Hur skulle det se ut, om du och jag hade allt gemensamt? Ja, men jag känner ju inte dig, tänker du kanske. Det är inte så troligt att alla i texten heller kände alla. Men dom hade mött den uppståndne och förändrat sitt tankemönster.

Vi som bor i ett kristet land och känner till grundtanken om ömsesidigt givande sen barnsben och påstår oss ha mött den uppståndne, vi kanske skulle våga börja att testa lite. Om vi nu inte vågar ta steget fullt ut, så låt oss ändå börja. Kanske vi kan ha gräsklippare gemensamt, bilar gemensamt, verktyg gemensamt, ja, det finns oändligt här att göra.

Gode Gud, hjälp mig att förändra mitt tankemönster!