Kan vi tiga?

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar. Idag är det dags för texten i Apg 4:13-22.

En gång för länge sen var jag i Grekland och jag skulle tala med tolk. Det var den grekiske pastorn Teodoros Demitriades, som skulle tolka mig. Jag utgick från versen, som på den tiden var så här: "Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört". I nuvarande text står det att "vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört". 

Det visade sig vara lite problem med att översätta det jag tänkte säga. Jag ville tala om skillnaden mellan att vi "inte får" och "inte kan". Jag trodde inte det var så svårt. Vi hade sjungit den här versen på grekiska och det var väl bara att översätta. Men på något sätt var den skillnaden otänkbar i grekiska språket. Teodoros behövde en lång stund för att omskriva vad jag sa, så att det blev begripligt. 

Vad beträffar lärjungarna som kunde dom inte tiga. Dom var uppfyllda av Anden och talet bara svämmade över. Nu var det riktigt farligt att tala men dom kunde inte tiga! Och den ena efter den andra kom till tro. Det var en sån folkstorm, så judarna visste inte vad dom skulle ta sig till. Dom förbjöd dem att tala men det hjälpte inte.

Vi lever i en tid, som inte alls är så farlig. Ingen sätter oss i fängelse för att vi berättar om Guds under och att Jesus uppväckts från de döda. Men det verkar ofta som vi kan låta bli ändå. Vad är det som gör, att vi låter bli att vittna?  Har vi förlorat den första kärleken?

Gode Gud, hjälp oss att hitta tillbaka till kraften och viljan att tala om vad vi har sett och hört!