Det naturliga och det övernaturliga i en märklig kombination

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 5:17-26.

Nu är det strid på kniven. Översteprästerna låser in med sina naturliga nycklar. Ängeln öppnar upp med sina övernaturliga nycklar. Detta kommer att hända fler gånger i Apostlagärningarna, vill jag lova. Det här är bara början. 

Historien från texten innan var, att det skett under. Sjuka blev botade. Det övernaturliga hade helt naturligt trätt in i vardagssfären mitt ute på gatorna. Vardagsdammet på gatorna blandades med himmelska inspel mitt in bland nöden.

Människorna som råkat ut för under var lyckliga men översteprästerna morrade. Det var ju speciellt pinsamt för saddukeerna, för Petrus vittnade ju om den uppståndne Jesus, som orsak till undren och saddukeerna var ju det parti som inte trodde på uppståndelse. Vilken uppståndelse det blev, kan man säga.


Ovanligt ofta tycks det övernaturliga ske på nätterna. När mörkret är som svårast, träder ljuset in som starkast.

Kampen fortsätter. Översteprästerna förbjuder och lärjungarna trotsar förbuden och vittnar om den uppståndne i tid och otid. Vart fick lärjungarna kraften ifrån? Och var kan du och jag hämta kraft?