Jag säger som det är......

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 5:12-16.

Det har dröjt några dagar sen jag skrev sist. Jag säger som det är - jag tycker att den här texten är svår. Det står att alla blev botade. Hur ska vi tolka det?

1992 blev vår äldsta dotter förlamad. Jag ropade och skrek till Gud att han skulle göra ett under. Jag bönade och bad men kvar stod hennes förlamning. Det är nog något av det svåraste en tonårsförälder kan råka ut för men naturligtvis ännu mycket värre för henne. Vi råkade ut för ovisa påhopp av förbön, som gjorde SÅ ont. Om något, i sammanhanget är ett under, så är det att vi inte gick under av det.


Det stod i texten, att alla blev botade. Jag säger som det är. Jag har svårt med den texten.

Åren har gått och många under har skett. Vår dotter har klarat en lång utbildning och jobbar på. Hon har man och två fina pojkar. Det kan man kalla under. Men ändå är hon kvar i sin rullstol. Jag säger som det är, det smärtar. Och jag blir aldrig densamme som innan. 

Vi får nog tro att det var vid just det här tillfället, som alla blev botade. För bibeln lär inte att vi automatiskt på denna jorden får full hälsa. Men en dag ska vi ha full hälsa alla. Det är när vi nått fram till det som kallas himmel. 
Då ska full hälsa råda. Vilken underbar dag!