Värdiga att förnedras

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar". Idag är det dags för texten i Apg 5:27-42

"För med Jesus är allt upp och ner, bak och fram och hit och dit. Jag begriper ingenting men jag tror jag fattar allt". Så sjöng vi på 1970-talet och det är lika sant idag.

Lärjungarna fortsatte att envisas med att predika om den uppståndne Jesus. Och översteprästerna fortsatte med att hota. Och så höll det på.

 Det var hot om mord men någon enstaka av motståndarna trädde ändå fram med lite kloka tankar. Jag menar den något lite kloke läraren - Gamaliel. Han föreslår sina kollegor att "lämna dom här männen i fred och låta dem gå". Det mynnade ut i en slags vapenvila. Återigen blev lärjungarna förbjudna att tala om den uppståndne men de blev ändå släppta med livet i behåll, efter att ha blivit pryglade.

Nu kommer ett märkligt uttalande, inte sant? Apostlarna var glada att de befunnits värdiga att förnedras för det Namnets skull. Ja, tänker jag, man kan vara glad för allt, om man är fylld av den helige Ande. "För med Jesus är allt upp och ner"

Vi både fattar och inte fattar. Hur kunde dom? Hur vågade dom?. Svaret är naturligtvis att dom var fyllda av det övernaturliga. De var fyllda av den helige Ande. Och den helige Ande förändrar våra attityder, sakta men säkert. Men vågar vi släppa taget och låta oss fyllas, som på Apostlagärningarnas tid?

"Fyll min bägare, Gud jag beder"