Del 7 i rehabprocessen. Nyheter

Jag hade tänkt hoppa över rapport idag men hej och hå, det hände något väldigt roligt! Stavgång!

Jag är inte riktigt vän med kryckorna, måste jag erkänna. Inomhus går det bra, fast jag erkänner, jag använder bara en. Utomhus är vi inte i takt. Hur jag än räknar och går, så blir höger krycka liksom över med jämna mellanrum. Vet inte riktigt varför. Om jag tar ut stegen och går sakta, kan det funka en stund men rätt som det är, är vi i otakt igen. Men det är inte det värsta. Det värsta är att vänster hand domnar bort hela tiden. Då får jag stanna och skaka men det hjälper inte långt. Dessutom har jag en tendens till nackont, fast det kan ju också bero på att jag med benet i högläge får en dålig arbetsställning.

Sen har hastigheten stannat vid 3 km/h. Jag har i och för sig inte bråttom men jag får ju ingen konditionsträning i den farten. Och när jag dessutom måste stanna och skaka handen stup i kvarten....

Ikväll tog jag stavarna. Oj vad bra det kändes. Dom gick i takt med mig och händerna domnade inte bort en enda gång. Och farten ökade något redan första gången. Det här känns lovande. Nu ser jag ljuset i tunneln igen!

Frågan är bara hur långa stavarna ska vara. Är det någon som vet? Jag ställde in dom på 120 cm. Efteråt hittade jag ett förslag på längden x 0.68. Det blir 115 cm. Men det kändes ju så bra med 120 cm. Ska jag korta dom?