Dorkas

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån kapitel 9:31-43.

Nu är Saulus ute ur bilden. Han sitter kvar uppe i Tarsus och kameran är riktad mot Petrus. Honom ska vi möta i Lydda och Joppe.

När jag bodde i Lund på 1970- och 80-talet och  var pastor, hade vi en kvinnoförening, som hette Dorkas. Jag minns det som mycket trevliga och sköna stunder. Det var många som var gamla men det fanns folk från alla åldrar. Kan det var något av tjusningen med kvällarna. Vi stickade och virkade, rullade bandage, fikade och hade en andakt. Det var stärkande på alla sätt. 

Namnet Dorkas hade man tagit från Apg 9. Här kommer det. Egentligen skulle vi lika gärna kunnnat heta Tabita men Dorkas föll nog bättre i mun. Vi hette så, för att vi ville att våra liv skulle vara fyllda av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. Och kanske vi ville bli hågkomna för våra skjortor, men såna minns jag aldrig att vi sydde.

Vi får nu göra ett neddyk i staden Joppes vardag. Det var ganska lugnt nu vad beträffar förföljelse. Och vardagen gick sin gilla gång. Men den här dagen klev sorgen in i staden. Dorkas verkade vara känd av många. När sorgen kliver in, blir inget sig likt. 

Men det var annat, som inte heller var sig likt. Det fanns en man som hette Petrus. För ett tag sedan hade han ägnat sitt liv åt att dra upp fiskar ur en sjö. Men nu var det annorlunda. Man kallade på honom och han bad. Och sen var inget sig likt. Dorkas levde! Detta blev känt i hela bygden.