Överraskningarnas överraskning

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 12:12-19

Ja, vart skulle nu Petrus ta vägen när han stod där ensam på gatan och ängeln hade övergivit honom? Jo, han fick väl gå till sin husförsamling. 

Där satt dom och bad och visste inte, att bönesvaret stod utanför dörren. Han knackade på. Rhode kom för att öppna fick hon en chock. Inte vet jag hur hon såg att det var Petrus innan hon öppnade, för det här var väl innan titthål uppfunnits. Kanske var det en järngrind, där hon såg mellan spjälorna. I vilket fall var detta en överraskningarnas överraskning.

Hur det nu än var, så släppte hon inte in Petrus utan hon sprang in och berättade för dom andra. Det måste känts snopet för Petrus att bara stå där framför en låst dörr. När väl hela skaran kom till dörren blev han insläppt. Och glädjen visste ingen gräns. Sen berättade han allt för dem, hur det hade gått till.

I nästa vers blir vi kvar med ett frågetecken. Vart tog Petrus vägen efter allt det här tumultet. Hade det inte varit rimligt att stanna hos sina vänner. Men han drog iväg till "en annan plats". Kanske han ändå var lite rädd för att bli upptäckt. 

Morgonen efter blev det tumult i fängelset. Petrus fanns ju inte, när han skulle ställas inför rätta. Och vi får veta, att han i detta läge försvunnit till Caesarea.