Del 12 i rehabprocessen. Jag glömmer, att jag har en ny höft

Bilresan gick bättre den här gången. Att komma i och ur är svårt men det gick mycket lättare att sitta. Och jag sitter ännu bättre på förarsidan. Min kropp är liksom gjord för att sitta där..

Det är svårt att inte slå rekord. Det blev ett nytt rekord i gång igår och ännu ett nytt rekord idag. Det var inte meningen men det blev så. Efter att i både sol och spöregn ha gått hem från Hjertbergs och sen skuttat runt lite både inomhus och utomhus, så var ett nytt rekord satt, hittills idag 17647 steg eller 10.92 km.

Allt är väl så långt. Men jag glömmer att jag har en ny höft. Igår kväll upptäckte jag plötsligt att benen var i kors. Det är totalförbjudet. Jag lovar, att inte göra så på länge.

Kryckorna är nu meningslösa både inomhus och utomhus. Men jag går fortfarande med stavar när jag går på promenad.

Och hur går det då att sitta? Ja, även det går bättre. Idag har jag suttit 2 gånger, ca 20 minuter.

Om jag nu inte glömmer mig och gör dumma saker, så känns det verkligen som jag är på väg på rätt håll.