Del 13, i rehabprocessen. Godkänd sjukskrivning

Det blev ett nytt rekord i söndags också, trots att det inte var meningen. Då såg jag också solen! Det har varit mycket ovanligt under denna rehabprocess. Den har lyst med sin frånvaro och regnet har istället lyst med sin närvaro.

Igår hade jag vilodag, dvs jag planerade ingen långpromenad. Men det blev ändå knappt 9000 steg. Jag planerar ge mig 2 sådana vilodagar per vecka, när jag bara gör mina 3 träningsprogram och sen ägnar mig åt vanligt vardagsliv. Under vilodagen igår var det åter dags att träna på att sitta, både hemma och i bil. Först gick det riktigt bra men på hemvägen slog smärtan till och jag bara längtade hem. Väl hemkommen var smärtan borta och jag gick på en liten promenad. Det som slår mig är att jag är ännu inte återställd vad det gäller att orka. En tur utanför hemmet gjorde mig genomtrött, en sån liten tur, som jag förut lätt gjorde på kvällen efter en tung arbetsdag. Så operationen har nog tagit lite kraft i alla fall. Jag sov oerhört gott inatt efter denna strapats.

Idag var det dags för långtur igen och stegmässigt slår jag nog inte rekord detta dygn men hastigheten är den bästa hittills, 4,6 km/tim. Mitt mål är att komma upp till 5 km/tim och det går bra redan nu om jag bara går någon kilometer men inte på en hel milsrunda. Men idag var det väldigt blåsigt. Jag fick inte tillbaka värmen på flera timmar, trots dusch. Jag längtar till bubbelbadkaret.

Dagens största händelse är nog att jag fått sjukskrivningen godkänd! Sånt är ju inte säkert nu för tiden. Och jag fick samtala med en mycket bra handläggare. Det bådar gott. Men allt sökande efter sjukpenning och bekräftelse av densamma tar tid och kraft, liksom att sätta sig in i hur mycket man får, dels från försäkringskassa och dels från arbetsgivare och sen via facket. Det här är en hel vetenskap, som jag hittills varit ganska ovetande om. Det är tur att jag inte är allvarligt sjuk. Hur ska man då orka med sådant?