Del 15 i rehabprocessen. En ny fas.

Jag känner på något sätt att jag nu är inne i en ny fas av min rehab, som känns lite lugnare. Jag har fått bekräftelse på att funktionen är bra. Det var inte bara mina fantasier.

Gårdagen blev en vilodag. Jag hade tänkt gå 11,6 km till hemslöjden i Sunnersberg men det var storm och skurar med spöregn, så jag tog faktiskt bilen. Kände mig plötsligt som en normal människa. Dessutom blev det en hel del jobbrelaterat snackande denna dag, vilket bidrog till att livet kändes som en ny fas. På kvällspromenaden upptäckte jag att jag tappat foten på ena staven. Och det var nog ett tag sen för spetsen var borta. Det fattades ungefär tre centimeter. Jag har idag varit och köpt nya fötter till stavarna.

Jippie, idag har jag fått låna en cykeltrainer! Tack Arne. Den har jag nu på altanen.  Det var första gången på en månad som jag verkligen kunde ta ut mig. Promenader i all ära men jag får inte upp flåset av det. Men 30 minuter på cykel, gjorde att svetten lackade. Jag vågade inte cykla längre första gången men allt känns bra. Jag kombinerade med en promenad i regn. Skönt sen att ha en alternativ träning på altanen, när det regnar.

Det där med att livet känns lite mer som vanligt har också sin lilla baksida. Jag glömde idag lunchträningen och gjorde inte den förrän kl 20.00. Tur att det inte är som med mediciner, att de måste vara jämt fördelade över dygnet.

Och sen kliar det under bandaget. Undrar om jag fått ett myggbett i kanten.