Del 17 i rehabprocessen. På 40:e dagen cyklade jag.

Det har hänt mycket nytt sen veckohelgen. Jag har jobbat halvtid och det har gått bra. Jag har varit på jobbet 3 gånger, haft besök här hemma angående jobbet en gång och sen har det varit dator i liggfåtölj eller i husbilen. Där sitter jag riktigt bra. Jag har ätit ute första gången sen operationen och jag kunde sitta hela tiden. Sitta går bättre och bättre men jag får passa mig för att inte få smärta efteråt. Och så har jag bubbelbadat. Det var det skönaste jag gjort på länge. Tänk att träningsprogrammet kan gå så lekande lätt efter en rejäl uppvärmning.

Sist men inte minst har jag cyklat på riktigt, inte bara på altanen. Jag tog det väldigt lugnt och det gick jättebra. Det blev dock bara dryga milen. Jag trodde det var uppehåll idag men det skaddar (= små små droppar, mindre än duggregn, ett ord som finns på Kålland. Man förstår varför, för ordet behövs här). Glasögonen var omöjliga att ha och efter en mil var hela jag blöt. Men så skönt att cykla. Nu ligger jag i min fåtölj och väntar på att värmen ska komma tillbaka, för löven ute ropar efter mig.

Ni undrar förstås hur det gått med smärtan. Jo, mycket bättre. Ibland gör det en ilning i lårbenet men den är nästan skön, för jag inbillar mig då att blodkärlen letar sig fram. Sen har jag ju den gamla ischiassmärtan vid sittning men som sagt, det går bättre och bättre. Av övrig smärta, så är det när jag stått på protesbenet och ska lyfta upp benet igen. Då gör det riktigt ont frontalt lateralt. Ja, tänker du, det är väl onödigt att stå på ett ben. Men det är den smärtan som gör sig påmind vid igångsättning efter stillasittande. Den är precis tvärt om mot artrossmärtan, kan man säga. Då gjorde det ont när jag belastade och nu gör det ont, när jag släpper belastningen. Smärtan släpper efter 4 steg.

Igår gick jag en vanlig vända till Sölten (där Matilda och Johan bor) tor utan stavar. Det var ingen träningsgång utan mer en promenad för ett ärende. Och då slog det mig. Här går jag helt smärtfri. Hur många år är det sen jag gjorde det. Jag kan inte minnas.