Det börjar bra. Sen blir det lite knepigare. Vad gör vi nu?

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 21:17-26

Med tanke på de två förra textavsnitten, kan man tro att det skulle vila något mörkt över ankomsten till Jerusalem, men så är inte fallet. De gick hem till Jakob och blev mottagna med glädje. Och där berättades goda nyheter om alla som tagit emot Jesus. Och dom prisade Gud!!

Men så har myntet en baksida. Det finns massor med judekristna i Jerusalem, som håller lagen och som hört rykte om att Paulus "övergett" Mose och att dom inte litar på honom utan ser honom som en irrlärare.

Vad gör vi nu?

Vi kan läsa i Paulus brev att han gjort allt för alla, för att åtminstone frälsa några. För en jude har han blivit som en jude och för en grek har han blivit som en grek. Här ser vi detta i praktiken. Han går till templet och renar sig.

Hur långt är vi beredda att gå för evangeliets skull?