Nu bär det ut på djupa vatten

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 23:1-11

Efter  en kryssning mellan judarna och romarna är han nu tillbaka till judarna, dvs dom som han tilltalat på hebreiska. Nu tar han upp ett nytt trumfkort, nämligen de dödas uppståndelse. Han vet nämligen att inte alla judar tror på detta. Fariséerna tror på det men Sadducéerna gör det inte. Nu bröt det ut ett slagsmål mellan de två grupperna och där stod Paulus mitt emellan. Nu var några för och några emot Paulus.

Grälet blev så häftigt, att de höll på att slita Paulus i stycken. Då kom romaren kommendanten och räddade honom igen. Han hade ju ett annat trumfkort att ta fram, romerskt medborgarskap. Romarna räddade honom och förde honom tillbaka till fästningen.

Då kom Gud till honom. Det verkar, som han ofta kommer till honom på nätterna. Nu får han en ny kallelse. Det är inte slut här. Han ska till Rom.