Det blir uppståndelse över uppståndelsen.

Jag fortsätter att reflektera över Apostlagärningarnas texter utifrån   "Till jorden yttersta gräns -Apostlagärningarna runt på 88 dagar", kapitel 24:10-21.

Paulus är inte rädd. Har tar till orda. Han förnekar att han vanhelgat templet. Tvärt om, han har varit där och renat sig på det sätt som judendomen bjuder. Men han erkänner att han tillhör "Vägen" och det skäms han inte för. Han pekar på att han har samma skrift som judarna, nämligen det vi idag kallar gamla testamentet, men med ett tillägg, nämligen frågan om de dödas uppståndelse. Där viker Paulus inte undan.