Recension av "Frihet genom gränser - konsten att leva och livets nyanser, av Leif Carlsson

I helgen har jag läst en mycket bra bok som jag tänkte göra en liten recension av. Den är skriven av Leif Carlsson och heter ”Frihet genom gränser – konsten att leva och livets nyanser”.

När jag läser boken kommer jag spontant att tänka på en sång, som jag tycker sammanfattar budskapet och det är följande sång:

Det är Gud som alla ära ska ha, endast han ska ha äran för sitt verk,

Ingen människa på jord får ta åt sig äran själv, för det är Gud som all ära ska ha.

Kapitlen är 8 stycken och de är kopplade till olika bibelpersoner enligt följande:

1.       Människan som Guds skapelse.  Adam och Eva – ”att hantera livets gåva”

2.       Människan som ond.  Kain och Abel – ”att hantera ilska”

3.       Människan som avundsjuk.  Josef och hans bröder – ”att hantera en dryg lillebror”

4.       Människan som kallad, Jesaja i templet – ”att hantera en hopplös uppgift”

5.       Människan som man och kvinna,   Jesus möter män och kvinnor –”att hantera skillnaderna”

6.       Människan som materialist, en rik bonde och en ännu rikare statstjänsteman – ”att hantera ett stort kapital”

7.       Människan som delaktig av en framtid, Johannes på Patmos – ”att hantera ett framtida hopp i en fallen värld”

8.       Gud och människa, Jesus från Nasaret – ”att hantera en gudomlig människa”

Människan som Guds skapelse.  Adam och Eva – ”att hantera livets gåva”

I kapitel 1 betonas att alla människor är skapade av Gud. Han skriver att, till skillnad från Darwins lära, där det enkla, primitiva utvecklas till det allt mer avancerade, är i skapelsetron människan från början en fulländad begynnelse, ett ”heligt ursprung”. Sen blir det sämre. Han frågar vad vi gör med vårt ursprung. Förtränger vi det eller tar vi det på allvar. Precis som myntet är bärare av kejsarens bild är varje människa bärare av Guds bild. Myntet tillhör kejsaren och människan tillhör Gud. Sen kommer han in på människans värde, som ligger i det hon är, nämligen skapad av Gud. Värdet ligger inte i det hon gör. Här går han tillrätta med ålderstänkandet, som blivit så fel i vår kultur. Han kommer in på människan som man och kvinna, att Gud inte gjorde Eva av Adams huvud eller fot utan av revbenet, tänkta att de skulle leva sida vid sida. Sen beskriver han hur friheten i Eden missbrukades till att äta av kunskapens träd. Kunskap får inte skiljas från Guds kontroll. Då går det fel.  Frihet innebär inte att leva i ett oberoende utan om att leva i ett rätt beroende. När friheten hade missbrukats och människan blev skild från Gud frågade Gud ”var är du” och den frågan ljuder än idag. Det var en hopplös sits för Adam ty hans synd stängde portarna till paradiset. Men det har kommit en ny Adam som är Kristus. (Rom 5:17-18).

Människan som ond.  Kain och Abel – ”att hantera ilska”

I kapitel 2 beskrivs att människan, ända sedan hon kastades ut ur paradiset, har försökt bygga ett eget paradis och det sker även idag. Berättelsen om Kain och Abel är tidlös. Om någon känner sig förfördelad blir hon besviken och besvikelse växer till hat. När hatet stängs inne är det stor risk att det bli okontrollerbart och vad som helst kan hända till och med de närmaste, ja, ens egen bror. Abel var den klenare av bröderna och ändå var det Kain som var avundsjuk på Abel. Abel hade offrat ett mer värdefullt offer än Kain. Han hade alltså gjort en mycket större ansträngning för att visa Gud sin kärlek. Kain hade kommit undan med ett mycket enklare offer (jfr 3 Mos 5:11). Abels offer gjorde Gud nöjd, ty Gud vill ha vårt hela hjärtas kärlek. Kain sänkte blicken, vilket speglar hans negativa attityd. Denna attityd fick fritt spelrum i honom och ledde ända fram till tidernas första mord. Kain var inte utlämnad till sina känslor. ”Om du handlar rätt, vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå men du ska råda över den.” (1 Mos 4:7). Paulus beskriver samma problematik i Rom 7:19 där han beskriver att ” det goda som jag vill, det gör jag inte”.  Men vi läser i Rom 7:24-25 att Jesus Kristus vår Herre kan rädda oss.

Människan som avundsjuk.  Josef och hans bröder – ”att hantera en dryg lillebror”

Josef beskrivs som en drömmare. Den egenskapen får bröderna att bli avundsjuka. Avundsjukan leder till en brunn och sen tar livet en helt annan vändning. Någon broder vågadek skilja sig från mängden och rädda honom från döden. Josefs liv gick vidare genom svårigheter till frihet och upphöjdhet med en position där han kunde ha kontroll över andra. En tid utnyttjade han sin situation och höll sina bröder under sin makt. Men kärleken tog överhanden och bröderna grät och omfamnade varandra. Författaren frågar oss om vi är villiga att erbjuda försoning åt dem som har kastat oss i en brunn. Guds folk är kallade att inte bara förlåta men även att erbjuda och leva i försoning.

Människan som kallad, Jesaja i templet – ”att hantera en hopplös uppgift”

Författaren låter oss möta berättelsen om Jesaja kallelse utifrån orden” templet, tronen och uppgiften”. Kallelsen sker på en helig plats, templet. Gud är i och för sig inte beroende av yttre boningar men han har gjort sig beroende av ett möte med sitt folk – gudstjänsten.  Gudstjänsten är varken underhållning eller social gemenskap. Den är ett fönster mot den himmelska världen och innebär därför en möjlighet till ett möte med honom som sitter på tronen. Gud är både på avstånd och nära.  I mötet med Gud är det väsentligt att vi blir medvetna om Guds storhet och på så sätt blir medvetna om vår egen litenhet, svaghet och utsatthet. Det är då människan inser sitt behov av Guds nåd. Insikten om de egna svagheterna och bristerna var förutsättningen för att han skulle förstå vem Gud var. Att tjäna Gud betyder att vara helt utelämnad åt honom. Kallelse och efterföljelse innebär nämligen gemenskap med Gud på hans villkor. Uppgiften var från början omöjlig och resultatlös. Det fanns inget löfte om bättre tider och inget löfte om någon ära över den kallade. Gud tar själv ansvar för resultatet. Att han i sin nåd vill använda oss är en ynnest, säger författaren.

Människan som man och kvinna, Jesus möter män och kvinnor –”att hantera skillnaderna”

I detta kapitel beskrivs exempel på att Jesus hade en minst sagt annorlunda syn på kvinnor och män. Han går mot de gängse traditionerna där judiska män gifte sig. Han skriver att inget tyder på att Jesus var gift. I sitt liv kallade han fel lärjungar och han mötte kvinnor på ett minst sagt förvånande sätt, tex kvinnan vid brunnen i Joh 4:27 och kvinnan som blev tagen på bar gärning när hon låg med en annan man i Joh 8:7. Här påpekar han att kyrkan måste ständigt tänka efter vilka som är marginaliserade i dag, i vår tids kyrka. Här varnar han för att kyrkan blir samhällsanpassad och inte håller fast vid den tidiga församlingsmodellen. Han samtalar om Jesusidealet och kyrkans avvikelse från detta. Hur ser det ut i vår egen kyrka? Om män och kvinnor värderas olika skapas mönster, handlingssätt och attityder som står i vägen för Guds kallelse. Jesus kallar människor till sitt rike, inte kvinnor och män.

Människan som materialist, en rik bonde och en ännu rikare statstjänsteman – ”att hantera ett stort kapital”

Detta kapitel handlar om hur vi förhåller oss till det vi äger och förfogar över. Här beskrivs Sackeus förvandling när han mötte Jesus. Han talar också om hur det materiella jagas på bekostnad av tid för relationer och hur därmed ensamhet breder ut sig, vilket människan inte är ämnad till. Sedan kommer han in på frågan om materialismen och evigheten, hur det materiella stod i vägen för evigheten. Vad hjärtat var fyllt av banade hans väg bort från Gud. Materialismens allvarligaste konsekvens är att den kan leda till att tron på Gud går förlorad. Det behövs en livsförvandling likt den Sackeus var med om.

Människan som delaktig av en framtid, Johannes på Patmos – ”att hantera ett framtida hopp i en fallen värld”

Johannes på Patmos fick vara med om en himmelsk gudstjänst. Han rörde sig mellan två parallellt pågående gudstjänster. I gudstjänsten möts Gud och människa, jord och himmel, tid och evighet. Scenen gjorde outplånliga intryck på Johannes. Att se in i himlen lämnar ingen oberörd.  Tronen i uppenbarelseboken symboliserar makt. De kristna ställdes inför ett svårt val, att tillbedja kejsaren eller böja sig för Kristus som sitter på tronen.  De kristna valde att vara samhällsfientliga. Kristendomens hemlighet är att det finns någon annan som har makten och som står över alla jordiska politiska system och härskare. Kyrkan ska vara salt och ljus, att trotsa makthavare, när så behövs, att våga gå emot strömmen när så krävs men också att ge sitt bifall till det som är bra i samhället. Ondskan och den onde ska inte få sista orden. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen smärta ska finnas mer.  Och han som satt på tronen sa, ”se jag gör allting nytt”.

Gud och människa, Jesus från Nasaret – ”att hantera en gudomlig människa”

Jesustolkningar av olika slag har funnits i alla tider. Författaren går igenom några och sammanfattar enligt följande. ”Problemet med denne samhällsanpassade Jesus är enligt min mening att den utgår från att han var som alla andra. Evangelierna framställer Jesus som en avvikare, en outsider som bröt med mycket som förväntades av honom. Han gick sina egna vägar, umgicks med fel människor, gjorde sina egna val och prioriteringar. Det var därför vissa judiska ledare inte stod ut med honom till sist.  Han tar sen upp frågan om att Jesusberättelserna i de olika evangelierna är olika och summerar det hela i följande: ”Den troende räknar med att Gud själv har vakat över berättelserna och olikheterna berikar bilden av Jesus”.  Därefter tar han upp tre sidor av Jesus som människa – framgångarna, utanförskapet och relationen till andra människor. Människan har ofta svårt att hantera framgångar. Risk finns för högmod. Jesus drog sig undan. Han visste att framgång efterföljs av motgång men ingenting fick äventyra troheten gentemot uppdraget. Hellre motgång än ett anpassat budskap. Utanförskapet var tydligt. Människosonen har ingen plats att vila sitt huvud. En bidragande orsak till att Jesus inte blev accepterad var att han inte gifte sig. Det var en religiös plikt att gifta sig. Dessutom bröt han mot sabbatsregler, rörde sig i felaktiga geografiska områden och diskuterade teologiska frågor med fel människor (tex den samariska kvinnan). Alla övergav honom och flydde (Mark 14:50). I mötet med människor mötte Jesus alla personligt, inte på estrader och talarstolar. Han mötte med nåd och förlåtelse. Han mötte dem på ett personligt plan och han såg behoven.

 

Det är svårt att med en kort recension göra rättvisa av en hel bok. Själv har jag blivit påverkad av Jesus själv genom boken och utmanats till ett helhjärtat kristenliv, där Gud ska ha alla ära.  Jag föreslår att du läser den och bildar dig en uppfattning själv. Den är utgiven på Markus förlag.